För att få en lång historia kort så jag har mått skitdåligt hur länge som helst nu, och allt pga min pojkvän. Vi har vart tillsammans i över 6 år nu och träffades när vi var 13.
Han har ibland haft perioder när han helt slutat bry sig i mej och bara brytt sig i sig själv. Hans fokus har han lagt på t.ex. kompisar eller träning. Detta har självklart sårat mig jättemycket och jag har vart nära att ta livet av mig flera gånger pga detta.
Men annars så har det varit underbart. Han är en supersnäll kille och omtänksam när han känner för det. Han är omtyckt av alla och han är väl känd egentligen för att vara så snäll.
Men nu har han en sämre period igen. Jag har försökt att prata med honom men det får inga som helst resultat. Han lovar saker gång på gång men som vanligt håller han dem inte. Jag känner mej helt beroende av honom och jag vet inte om jag skulle klara mej utan honom. Men jag orkar inte längre. Det har gått så långt så att jag har hotat med att göra slut, och svaret jag får är att "gör det då". Jag har till och med sagt till honom att jag mår så dåligt att jag vid flera tillfällen haft självmordstankar, och svaren jag får då är "du är ju fan helt instabil". Jag känner inte honom lägre, jag kan inte lita på honom.
Detta kanske verkar som ett solklart fall för er, att jag borde göra slut. Men sanningen är den att jag vet inte om jag klarar av det. Att vara tillsammans men någon i över 6 år och mitt i allt göra slut är helt osannolikt för mej. Jag har planerat så mycket för oss. Jag orkar heller inte höra alla rykten och allt prat runtom oss och jag är rädd att folk skall skylla allt på mej och starta elaka rykten för det är han som framstås som den "snälla" i vårat förhållande och han som får mest uppmärksamhet. Det finns även så mycket annat viktigt som jag måste lägga tid på och som jag inte vet om jag klarar om jag gör slut med honom, eftersom jag kommer vara så otroligt ledsen.
Känner mej så svag, orkar inte längre. Jag vill så innerligt att han skall älska mej och att jag skall vara tillräcklig för honom att jag blir galen av det. Jag hatar att misslyckas.
Detta blev sjukt långt, hoppas det är någon som orkar läsa igenom det iallafall och ge några tips eller säga ngt tröstande. Behöver verkligen allt jag kan få för jag känner att jag inte har någon att prata med när inte han ställer upp för mig!
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
