Mina frågor handlar om vad bryr sig tjejer om egentligen. Då snackar vi generellt. Jag kan givetvis ha fel i mina hypoteser/erfarenheter/resonemang. Därför är det viktigt att ni skriver om varför jag har (eventuell) fel uppfattning.
Here we go:
Det är klart att tjejer ogillar killar som kommer fram och bara vill ligga. Ironin verkar ju dock ligga i och med att tjejerna inte är attraherade av killar som är oskuld. Det känns som att de vill ha killen som varit med många andra tjejer och de vill att killen ska anse att hon är på något sätt mer speciell än de andra tjejerna.
Så fråga nummer ett är ju om tjejerna bryr sig om man är oskuld eller inte. Men med ovanstående resonemang så misstänker jag således att det inte är fallet.
Killar som är ute efter sex men påstår att han inte är det ljuger ju till 99%. Tjejerna jagar det de själva vill undvika. En tjej jag känner blev "utnyttjad" efter att ha chattat med en kille i tre månader via nätet. Efter att de hade sex verkade som att han inte var alls intresserad av ett förhållande eller liknande (no shit).
2. Varför har tjejerna lätt för att falla för sånt där? När killen säger en massa strunt, vad får dem att tro att det de säger är sant och att de menar det? Varför krävs det att killarna verkligen får fram sina känslor, samtidigt som det är ytterst sällan att tjejen säger något själv?
3. Varför leker tjejer svårflörtade så ofta? Vad försöker de åstadkomma. Är det inte lite mera logiskt att kanske killen slutar bry sig eller försöka (isåfall har man gjort en förlust själv som tjej om killen faktiskt var ett kap?).
4. Jag har hört att tjejer ska gå på personlighet mer. Är mjukare killar något att ha då, eller? Vad är tjejer UTE efter? Det är svårt att avgöra om de vill ha något serisöst eller inte, och man får aldrig försöka ställa den frågan (varför vet jag inte). Jag kan ju på en gång säga att killar skulle nog uppskatta ett förhållande, men att de inte skulle tacka nej till att ligga med någon heller, det är så enkelt så jag upplever det.
5. Kan man ha ett fungerande förhållande och samtidigt ha ett fungerande sexliv? Eller ska man söka på olika ställen och för olika ändamål?
5.1. Vi alla vet att tjejer, för det mesta, brukar vara pratglada och intressanta. Varför då, när det kommer till kritan är de blyga, och varför måste man själv leda konversationen fram? Varför ska killen behöva ta ALLA steg.
6. Varför är det så kört om killen råkar göra ett litet misstag? T.ex. säga något fel eller liknande? Varför blir det alltid världens drama över det och varför är tjejerna så känsliga för sånt. Det är ju som att gå på minfält.
7. Existerar monogami? Det känns mer rätt att då förhållanden oftast inte håller så länge, för de flesta d.v.s. Skulle man inte kunna anta att killen tröttnat och vill vara med någon annan? Eller att man bara tröttnat på varandra? Varför är samhället samt alla tjejer så fixerade på ett förhållande som kommer att vara i all evighet och att man ska leva lyckligt i alla sina dagar? Det är i ytterst få fall man hittar en människa som uppfyller de krav. Vilket leder till nästa fråga...
8. Killen är vältränad, charmig, intelligent och allt det där. Vi säger att han har allt en tjej kan drömma om i ett förhållande. Hur kommer det sig att tjejer som t.ex. är överviktiga/outbildade känner att de har några rätt att ställa krav? Varför accepterar aldrig tjejer att bägge personer måste vara på lika villkor? D.v.s. varför gråter ni varje gång killen inte tycker om er, när han har kämpat för att få det han vill ha och inte bara vem som helst? Bara för att tjejen är tjej innebär det inte att hon har någon som helst form av allmakt och kan välja och vraka. Nog får man ju lägga in lite om man vill ha ut lite, eller hur? SÅ SLUTA KLAGA SÅ J*VLA MYCKET.
Så jag har skrivit av mig, och därmed mår jag ju så mycket bättre. Jag vet att det jag sagt har klämt alla tjejer i en bakform. Men tro mig när jag säger att det verkligen känns som att jag har rätt. Ni håller med mig eller så skriver ni hur ni själva uppfattar situationen, samt ger lite egna motivationer.
Jag har motiverat allt från mina egna erfarenheter och även andras, i flera år har jag observerat läget och förhållanden. Jag säger inte att det är såhär rätt, alla vi är olika ändå.. men är vi så olika som vi tror att vi är?
Ingen status
