Vi träffades, han var rädd att jag skulle såra han igen, men efter åren som hade gått insåg jag lite hur bra han var, mogen, smart och vi hade något. Så jag lyckades övertala han. Sedan fick vi problem, vi var för olika på vissa saker bara, och han hade familjeproblem ( men vem har inte det?) varje gång vi bråkade om något så togs hans familjeproblem upp och allt annat glömdes, allt fokus var alltid på hur han mådde, hans problem. Men jag var så trygg i han, kände mig så säker i hans känslor för mig.
Men något fattades för mig i vårat förhållande, jag tyckte vi inte hade samma humor, vilket är så viktigt för mig. Så mina känslor började tyna bort, och då var det en annan kille som flörtade med mig, mycket. Jag hindrade inte denna kille alls heller , jag fick ju uppmärksamhet och tyckte det var spännande antar jag. Sedan glömde jag logga ut från Facebook från min dåvarande pojkväns dator, och han läste allt jag hade skrivit med denna kille. Han ringde och gjorde slut, och sen hördes vi inte mer.
Jag grät i en vecka, varje dag , varje timme. Kände att jag bara ville sluta med allt.
Men då gick jag med i en dejting sida, och såklart blev jag "kär" Jag tyckte allt var perfekt med han, jag är bara 18 år, han var 20 år. Men jag drömmer om familj, gifta mig och förlova mig, jag vill hitta min livspartner. Och han ville samma. Allt gick så snabbt och vi flyttade ihop efter en månad, vi båda hade lov då och allt var bra, nykära och lyckliga, såklart var det småtjaffs. Sedan började han skolan och då var det som hans känslor försvann, han tog mig förgivet, hittade på ursäkter att inte prata med mig, när jag var ledsen stöttade han mig aldrig, utan gav mig tomma fina ord. Jag har nu insett att han var inte sig själv , utan bara någon dröm, enligt han själv också. Fick nu reda på att han ljugit en hel del om sig själv och tidigare liv.
Vi gjorde slut för nu två veckor sedan, jag bor ensam i lägenheten med en katt vi köpte ihop. Jag sörjer inte han alltför mycket längre, insåg nu efter att hans känslor fanns aldrig riktigt där.
Nu kommer jag till det riktiga problemet, jag har rusat in i två förhållanden nu och det har brutit ner min självkänsla och hopp totalt. Hopp för kärlek, jag vet att jag är vääldigt ung, och borde ha kul. Dock är kul för mig att hitta den jag ska dela mitt liv med, och leva med den jag älskar mer än allt annat. Det känns som ingen kille i min ålder vill samma saker som jag, och att jag inte kommer hitta någon som jag kommer känna trygghet med, ha roligt med och allt det där.
Någon som kan ge tips? berätta egna erfarenheter?
Love can sometimes be magic. But magic can sometimes... just be an illusion
