Hej HP!
Den här tjejen då.. Gillat henne jävligt länge nu, rädd att hon gillar mig också, dock som vän bara.
Jag går nu första året på gymnasiet, hon också, vi går i samma skola, dock inte i samma klass.
Hon är alltid omringad av hundratolv kompisar, omöjligt att få en ensam konveration med henne.
Dock har det inte alltid varit såhär, förra året hände det flera gånger att vi hade flera trevliga samtal, vi var även tillsammans på de olika friluftsdagarna skolan anordnade, tex Vemdalens osv. När jag tänker tillbaka på detta, och hur hon betedde sig känns det som jag borde gjort mitt drag. Men jag var helt enkelt för jävla feg.
För ett tag sedan, var jag faktiskt i hennes hus, ensam. Tänkte att, nu får det fan vara slut. Nu jävlar! Men, jag vågade inte. Vi hade så jävla trevligt, så jag var helt enkelt för rädd att sabba skiten. Men igen, när jag tänker bak på detta, så visade ju hon inget mer intresse då än vad hon annars brukar? Hon skrattar åt vad fan jag än säger, kollar på mig lite och berättar hur tokigt det vart på konserten när hon spelade a-dur istället för d-dur.
När jag tänker bak på allt detta, blir jag bara besviken på mig själv, feg jag är.
Vart jag än var i den här berättelsen skulle jag lätt vågat dra iväg ett sms där jag kanske bara helt enkelt skulle skrivit att jag gillar henne.
Men jag ville inte berätta det så, jag ville helt enkelt ta det face-to-face. Mend det vågade jag ju inte?
..Och när jag tänker på detta! (haha) så undrar jag hur ni alla ni andra fina människor blev tillsammans med den är nu? Någon som förklaade kärleken face-to-face? Skickade iväg något jävla sms? Bara "hände" det?
Den sist nämnde tror jag nästan är starkast i den åldern jag är i nu. Fan.
Tack för ni läste.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
