Hallå alla Hamsterpajare!
Jag vet inte vad jag ska göra!
Jag ljuger, jag ljuger för mycket, drar vita lögner ofta helt utan anledningen, blir lögnen genomskådad så säger jag "Haha men vad tror du, trodde du verkligen på det? Trodde du förstod det ;)" osv..
Det kan vara allt ifrån hur min helg har varit om en bekant frågar, kanske säger att jag träffade polare hela helgen och festade sönder på fredagen, fast egentligen så hade jag varit hemma hela dagen och inte gjort ett piss, för att inte skämmas över att jag var alldeles själv.
Eller att jag träffade en brud i tisdag som jag fick ligga med, blabla ni fattar, ni alla har nog dragit en lögn eller två då och då, men liksom för mig är det en vardag att dra lögner.
Jag vet inte varför, vet inte när det började, tror det är på senare år.
När jag var yngre var jag mobbad var aldrig omtyckt utav folk, det är en rädsla för mig än idag att förlora de vänner jag har och inte blir omtyckt, jag börjar inse nu att jag kommer förlora dom ifall jag inte slutar med lögnerna, förr eller senare, det är bara en tidsfråga.
Ibland kan jag få en fråga utav en kompis som frågar om den där bruden jag hade för två veckor sen, som jag knappt kommer ihåg att jag drog en lögn om och blir "ööh va??" sen när han förklarar och jag inser vad han snackar så blir säger jag kanske "Jaha henne, hade nästan glömt bort henne" eller något annat skit.
Ärligt talat, alla dessa falska lögner tär på mig smått, jag blir onervös och måste komma ihåg lögnerna, jag vill sluta med skitet!
Till min familj är jag ärligast emot, om jag faktiskt varit på en fest, så kan jag säga till mamma "Nä vi var sju åtta personer bara som satt och snacka, skratta och hade trevligt" istället för att säga "nej vi var 20 personer och jag var skit full, kommer inte ihåg ett piss", det gör jag för att inte oroa henne, hon älskar mig och är orolig för mig, på kvällen innan festen börjat/jag e packad så skickar jag iväg ett sms där det står att jag mår bra, inte är full, kanske lite full bara.
Hur ska jag få mig själv att sluta ljuga? Ska jag erkänna för mina nära och kära vänner, att jag har problem med att hålla mig till sanningen? Eller ska jag skita i att säga det, ta ett steg i taget och bara prata sanning?
Att säga att jag har problem med att tala sanning kanske för dom att tappa förtroendet för mig helt och hållet och säger upp vänskapen, det vill jag inte, som sagt har jag inte många vänner, men de jag har håller jag kärt, även om jag, tyvärr ljuger för dom..
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
