Svar till Laufey [
Gå till post]:
Jag kan berätta lite om en av mina förälskelser och utifrån den kanske även förklara lite hur jag ser på kärlek. Det är ytterst svårdefinierat, men jag kan åtminstone ge det ett försök. Om inte för din skull, så åtminstone för min egen. Med lite tur kanske det även hjälper dig att få lite av en inblick i det hela, med lite tur blir det något i stil av det du frågar efter.
Det händer lite då och då, man hittar någon som man kommer bra överens med. Man kan hitta dem lite överallt, i skolan, på jobbet, i trapphuset, på internet, de finns lite överallt. Vettigt folk, folk som delar dina åsikter, folk som du verkligen trivs med.
Jag kan berätta lite om en av mina första förälskelser med just en sån här tjej.
Vi delade smak av musik, båda spelade datorspel och båda var ambitiösa i skolan. Vi började prata och insåg rätt snabbt att vi passade ihop som räkor och aioli. Vi var bara vänner, men vi spenderade en hel del tid med varandra. Vi umgicks enbart i skolan, men när vi kom hem satt vi och småpratade lite på msn. Vi började prata om mer och mer personliga saker. Vi började med att prata om hobbys och dylikt, typ vilka spel vi tyckte var bäst och försökte motivera varför, men allt eftersom vi pratade växte samtalen och vi gick vidare till tyngre och mer seriösa ämnen. Vi började prata om sånt vi upplevt som små, om saker som mycket väl kan ha lett oss till vart vi är i livet idag. Vi pratade om rädslor, problem i familjen och så vidare. Vi pratade om sådant man inte berättar för vem som helst. Hon blev lite som en ventil i min vardag, någon jag kunde prata med när jag kände mig nere, någon jag kunde lita på och hon såg mig på samma sätt.
Vi började känna varandra väldigt bra, vi blev väldigt nära vänner och fortsatte att prata och umgås på samma sätt. Sen kom det ett lov, hon skulle resa iväg utomlands och skulle vara borta ett tag. Vi fortsatte att skriva på msn, men jag började sakna henne. Jag saknade hennes röst, jag saknade att se henne i skolan. Det blev svårare och svårare att vara ifrån henne för varje dag som gick och jag insåg att jag längtade efter henne. Jag behövde se henne och var dag som gick kändes det som om någonting saknades - hon.
När hon väl kom hem var jag alldeles till mig, hon var tillbaka och jag kunde äntligen träffa henne. Jag hade äntligen förstått hur mycket hon betydde för mig och jag ville inte vara utan henne. Hon blev som en del av mig, hon fick mig att se saker i mig som jag aldrig sett tidigare. Bara att se henne, att se henne le mot mig gjorde mig alldeles varm inombords.
Kärlek är en slags vänskap, en vänskap som sträcker sig längre än den traditionella synen på vänskap. Kärlek är en väldigt intim form av vänskap, en vänskap som innebär att man vågar visa sig sårbar för varandra. Man ger en person möjligheten att såra en riktigt djup och litar på att denne inte gör det.
När jag fick se henne efter det där lille uppehållet hade jag fjärilar för första gången. Jag insåg plötsligt hur vacker hon verkligen var, hur speciell hon var för mig. Om hon hade en dålig dag ville jag hålla om henne, jag ville trösta henne och jag ville finnas där för henne. Att se henne glad gjorde mig glad, oavsett vad.
Det låter kanske inte så lockande, men det är helt otroligt mysigt. Man liksom hör hemma tillsammans.
Tillägg av
godis-apa 2015-02-14 00:45
Tilläggas bör också att detta förmodligen var min livs första förälskelse, jag var inte så värst gammal då :P
