Okej, så jag tillbringar min patetiska kväll med att tänka på mitt fakking ex.
Visst låter det sjukt att skriva och be om hjälp på ett forum men nu är det så, punkt slut.
För två år sedan tog det slut mellan mig och mitt ex, och vi var nog båda förstörda när vi tog det beslutet. Vi bor 3 timmar tåg mellan varandra, och med gymnasiestudier och framtidsplaner var det kört. Beslutet med att det skulle ta slut var lika mycket mitt som hans (hur tragiskt det än framstår).
Vi slutade snacka helt, sa upp kontakten och började strula runt mer eller mindre. Både han och jag hittade efter ett tag någon ny stackare att starta ett förhållande med men jag kunde aldrig släppa tanken på hur grymt bra vårat förhållande hade varit.
Förra sommaren hade vi inte snackat på ett år då jag tog initiativet för att starta upp som vänner. Nyfunna vänner, ah ni fattar. Motton som "bli aldrig vän med ditt ex" var uppenbarligen inget vi hade nappat på.
På slutet har vi börjat snacka mer och mer, och då menar jag inte som du gör med en tjejkompis. Nej, vi snackar... allt plus liiite (mycket) sex. Vi är ju trots allt båda singlar...
Jag kan inte hjälpa det. Jag är kär i mitt ex och alla gamla undanstoppade känslor bara väller fram.
Vafan gör jag nu?
Ska jag berätta för honom eller ska jag skita i allt och låtsas som om allt är frid och fröjd?
Hjälp!
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
