Jag har sjukt svårt för att bli kär och släppa en kille inpå. Vilket gör att jag mellan varven är singel med jääämna mellanrum. Och blir inte kär på flera år efter den ena kärleken.
Nu har jag som sagt varit kär två gånger. Och blir inte kär alltför ofta. Första gången var jag 14 och hade ett förhållande i nio år. Sen var jag singel och ville inte ha varken sex eller kärlek på två år. Tills jag träffade en kille via hp.
Vi var tillsammans i 10 månader.
jag ville inte ha ett distansförhållande så det tog slut.
Mitt problem är..
Att när jag väl faller för en kille så tappar jag fäste om allt annat i mitt liv och fokuserar enbart på honom. Allt går ut på att han är det viktigaste i mitt liv. Han bor 42 mil bort.. Så det blev att jag sket i jobbet två dagar och hoppade impulsivt på ett tåg för att träffa honom.
Sa varken att jag skulle komma eller något. Utan åkte bara och smsade 5 min innan. Han mötte så klart upp och vi hade en sjukt härlig kväll/natt/morgon.
Men sen när jag åkte då kände jag för att dö!
Och funderade hur fan jag skulle leva mitt liv om jag inte fick träffa honom ofta. Det är långt, så det skulle bli var tredje vecka eller liknande.
Och det är heelt omöjligt för mig att leva mitt liv normalt här hemma och veta att jag enbart får träffa honom var tredje vecka.
Så istället väljer jag att inte ha någon kontakt med honom what so ever. Om han inte vill bo i samma stad och ses så ofta man kan.
Kanske hårda krav.
men jag blir helt och totalt sinnesjukt förälskad när jag väl blir det. Och genom att inte få vara med killen jag är förälskad i ofta, så mår jag som om jag skulle vara olyckligt kär. Och mår därför bättre utan honom. För då lider man ett tag, sen går man vidare. Men under distansförhållande så lider man hela tiden.
Hur fan ska man lära sig att älska normalt?
jag vill inte vara besatt av en annan människa.
Nu är det inte som så att jag vill sitta som ett plåster på en kille. Men jag vill helst kunna ses när det faller in för båda, och sova brevid och vakna tillsammans med den man älskar.
Hur klarar alla andra par att ses varje helg bara.
Eller ni som har distans. Hur orkar ni?
Mitt sätt att vara kär i kan fan inte vara bra?!
Eller är det vanligt..??
Your sad pathetic and blue and if i give a rats as i would worry about you
