Jag bor i ett ganska liten by, på 2000 invånare. Jag går på en skola med ca 350 elever, nionde klass.
När jag började sexan så umgicks jag med en kille jag, som vi tjejer (i fotbolls laget) hade fotbolls matcher mot killarna (i det andra fotbolls laget). Han hade en kusin som gick på samma hållplats som honom, vi började snacka och hans kusin började såklart "hänga" med oss som man sa på den tiden.
Vi kom närmare och närmare varandra, och en dag så hade han sagtdet där till sin mamma, "jag och Malin..." och hon hade frågat "vem Malin?"
så hade han gett ut mitt efternamn och medgett är hans pappa är kusin med min, vilket innebär att vi är sysslingar. Han sa det till mig på bussen nästa morgon i sjuan, och vi umgicks som bästa vänner. Han har en asperger diagnos och jag har en HSP diagnos, vilket innebär att vi är precis olika känslomässigt.
Jag har ju märkt hur han söker närhet, och hur han ger mig komplimanger, köper choklad åt mig när jag har mens, frågat hur jag mår.
Jag är faktiskt den ända människan han är ödmjuk mot. Som han kan visa något. Jag har då varit tillsammans med en kille i 2 år nu, men trots detta ställde han en fråga till mig på bussen igår.
"Skulle du kunna vara tillsammans med mig om inte vi varit tremänningar?"
Jag skrattade bara och försökte få det han sa att låta oseriöst.
Och han säger "nejmen, seriöst, erkänn att jag hade varit ganska charmig."
Jag fortsatt att bara låtsa som att jag inte fattade och skrattade. Jag har haft ont i magen hela dagen och hela kvällen igår och idag. Jag kan inte tänka på något annat. Vad ska jag göra? Han kan inte hantera känslor heller så jag kan inte prata med han riktigt. Och han vill gå på samma gymnasium som mig också så jag kan inte komma ifrån han riktigt.. :s
Hellu