Att ha en kärlek för andra människor går som en vind, den kan va stark eller svag men lika lätt försvinna. Jag önskar jag kunde få ut dig ur huvudet och kapa mina kedjor som tynger likt inget annat.
Jag är utsvulten, du är en gudinna men du är för blind för att se det och till och med vackrare än min vildaste fantasi men du är för upptagen för att märka det.
Mina känslor för dig är som ett oändligt vattenfall av glimmer och man bara undrar varför du inte badar, så väl som min kärlek är stark så svälter jag. Jag är mager och tunn och hoppas på att få dö men minsta tanken av dig håller mig vid liv och varje gång mitt sinne bleknar så kommer du som på befallning och ger mig en bröd bit men inte mera.
Om alla nätter jag legat sömnlös vid tanken av dig varit förgäves så var det värt det, för även om mina känslor inte blev besvarade så hade jag iallafall sett det bästa som hänt mig. När jag berrätade mina känslor kända jag mig som en komplett idiot och tanken av att jag sa ”bara vänner” får mig att vilja sjunka in i en tystnad.
Vi beter oss som vi är bästa vänner och för mig är det underbart men mitt hjärta kommer alltid hungra för mer, jag svälter ijhäl.
動物園ちっぽけママ