Hej!
Jag undrar om jag är den enda som känner på detta sätt. Jag känner mig ganska ensam, samtidigt som jag verkligen inte orkar ta kontakt med mina vänner.
I nian hängde jag i ett gäng, vi alla bodde i samma stad och vi umgicks jämt. Nu har jag börjat gymnasiet i en annan stad och har inga problem med att umgås med mina klasskompisar i skolan. Men det blir aldrig att vi hänger på fritiden eftersom de bor så långt bort.
Och på den senaste tiden har jag glidit ifrån mitt gamla gäng, dels för att det blir svårare att hinna träffas, men också för att jag inser att jag har mindre och mindre saker gemensamt med dem. När jag tänker på att jag måste skriva till dem så är det för att jag känner mig tvungen, och inte för att jag vill.
Nu har jag min bästa vän och min pojkvän som jag umgås med utanför skolan. Men jag oroar mig för att jag inte är social nog. Det känns som om alla andra konstant umgås med andra stora tjejgäng hela tiden. Borde jag anstränga mig och kontakta alla även fast jag varken har lust eller orkar? Tänk om människor glömmer mig tillslut?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!