Anyhow, för cirkus ett halvår sen träffade jag några riktigt bra kompisar och trivdes riktigt bra med dem. Kände verkligen en bra kontakt med dem och många likheter. Vi har umgåtts riktigt mycket och för inte alltför längesedan så blev jag förbjuden att träffa dessa.
Dessa personer fyllde ett tomrum som jag länge haft inom mig och nu är detta tomrum åter igen tillbaka. Jag känner mig ensam, jag har verkligen ingen här i världen förutom mig själv. Oavsett hur mycket bra kompisar jag har. Jag kan bara stanna upp och tänka och känna att jag inte trivs här eller hör hemma här även om jag gör det. Jag mår fruktansvärt dåligt och har gått in i en likgiltighetsfas då jag inte känner något annat än smärta.
Det känns alltid som om jag väntar på något men när det väl har hänt så väntar man bara på nästa sak. Det känns meningslöst.
Mina leenden har allt haft tysta tårar bakom sig och jag försöker verkligen vara glad men inuti är jag långt ifrån. Hade helst bara legat i en säng i min så kallade ensamhet och inte göra något.
Jag vet inte om jag söker någon slags hjälp eller bara någonstans att avlasta mig, men hur som helst så frågar jag er på hamsterpaj, känner ni igen er? Saknar ni också något? Och vad fan väntar ni på egentligen?
Gärna tips på hur man kan fylla detta tomrum. Och säg inte tjejer eller något liknande, då det bara förvärrar saker när det tar slut.
Mina sömnvanor har också förändrats drastiskt. Jag sover knappt 3 timmar per natt förutom helger då jag ligger till sent på dagen och sova. Jag känner mig så emotionellt knullad att det fuckar upp min sömn och mina matvanor det vill säga.
Jag hetter tidigare Mastermind93