Tja vet inte riktigt varför jag skriver den här tråden tycker bara att det skulle vara skönt att få öppna sig har ingen att prata med direkt.
Men jag har väl aldrig riktigt mått bra när jag var liten så var farsan alkoholist och puklade på mig lite då och då när jag var jobbigt, och morsan bara jobbade och den lilla tiden dom var hemma tillsammans så bråkade dom bara, och vi hade inte råd att åka utomlands eller så för att farsan hade huslat några invandrare på några hundra tusen.. så de hotade att bränna ner huset mm..
Och blev nykter 2010 alltså när jag var 13 och då var han arg nästan hela tiden och bråkade. Fast har kommit på han när han smyg dricker..
Sen så skadade jag mig i en olycka när jag var 13 år i början av sommaren som gjorde att jag inte kunde gå och var hemma hela tiden och polarena började droppa av och bli mindre och mindre hade väl kanske 1-3 vänner kvar tills på vintern när jag kunde börja gå igen så jag låg issolerad i en hel sommar var nere på botten då trodde jag började dricka hemma i smyg på rummet mm.
Börjar 8an i en ny skola och nya ytliga polare, och så träffar jag en tjej som jag börjar gilla trodde hon drev meed mig i början för att jag hade inget självförtroende kvar eftersom jag vart mobbad i 1-5an..
Vi pratar lite på msn och bästemer oss för att ha sex på skoltoan hade inga direkta förväntningar för jag trodde hon drev med mig.. men men det visar sig att hon inte gjorde det och så ska vi ha sex och så klär hon av skit så ser jag att hon har fullt med ärr över hela kroppen och då frågar jag varför då berättar hon om att hennes låsas farsa misshandlade och våldtog henne när hon var 4-7 år och jag börjar tycka så jävla synd om henne och vi pratar lite fan började nästan gråta då.. och efter de skulle vi ha sex och så får jag inte upp den för att jag mådde så jävla dåligt pga det som hade hänt henne och det känns ju sådär kan man säga..
Vi snackar ännu mer och jag blev skit kär i henne fast vågade inte göra något för jag inte har något självförtroende.. ångrar det så sjukt jävla mycket i dag har ångest varje gång jag ska sova, fan hon är så jävla fin älskar henne fortfarande önskar man bara kunde spola tillbaka tiden och göra så jag vågade bli tsm med henne.. och det här är över 1 år sen helvete vad patetisk jag är.
Sen kom våren och jag var skit taggad på att ha kul som fan och göra en massa saker så bryter jag nacken i en annan olycka ungefär en vecka efter snön var bortaså då var de bara att vänta på nästa sommar (2012), och är en halv mm från att bli förlamad/dö fick en spricka i en ryggkota.. så var den sommaren förstörd också så jag inte kunde göra ett skit och jag orkade inte vara hemma så jag drog in till stan och sov ute för att det bara var skit hemma och farsan slog mig. Samma månad fick jag alkoholförgiftning och hamnar på intensiven på en onsdags förmiddag.. hade jag legat 20 min till hade jag slutat andas och dött.. roliga "polare" man har som säger "haha synd att du inte drack mer så du dog" det tog hårt fast jag bara garva och sa håll käften din fitta.
Och då upptäkte jag cannabis det var skönt mådde inte lika dåligt när jag rökte på fast de var för dyrt och jag fick ju inte en krona av mina päron, så då frågade jag min kran vart han köpte sina röka och så vart jag skit bra polare med han (har hög social kompetens) så jag fick köpa in röka för 4000 kr per hg och de fick jag i väg på kanske en vecka (20 st 5or 500 kr st) glömde att säga att jag hade blivit av med min stöd krage fö nacken vide det här laget och kunde gå (inte springa)
Och då vill alla vara min polare och träffa mig hela tiden när jag började langa röka och alkolhol men provade att inte göra det i typ 2 veckor och då hade jag nästan inga polare kvar..
Fan hatar allt som har med mitt liv att göra fast har det ändå inte så dåligt vet inte vad som är felet har funderat på självmord för jag inte har något livsenergi kvar ångrar ungefär allt som jag har gjort sen jag var 12-13 år nästan allt i mitt liv sen dess har vart skit.
Känns som självmord är en feg utväg så det skiter jag i, har sån jävla ångest om nätterna så jag inte kan sova så sjukt jobbigt, och att gå upp ur sängen på dagarna är väldigt svårt ser ingen anledning med det har ingen livsenergi kvar..
Vet inte riktigt varför jag gjorde den här tråden och tror inte att någon kommer att läsa igenom den heller, det kanske inte finns så mycket att diskutera i den heller förutom vilken jävla idiot jag är, men vad hade ni gjort i min situation?
Sorry för stav fel och osammanhängande meningar och dåliga menings uppbygnader är sjukt trött.
Läste igenom det helvete vad patetisk jag är..
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
