Jag balanserar på en synnerligt smal lina.
Jag har arbetat med mindfulness (och nofap) och det har funkat bra när jag bara haft mig själv och mina studier.
Men nu har jag träffat en tjej.
Och jag tycker hon är schysst.
Men jag känner att min lilla mängd sociala energi bara flyger ut igenom fönstret.
Att jag kommer krascha totalt om jag försöker vårda denna relation till något djupare samtidigt som jag fokuserar på mina studier.
Men det måste väll finnas fler sätt för att förhindra att gå in i väggen än att göra slut med henne?
Borde jag bara träffa henne varannan vecka?
Det känns liksom som att vi kommer att flyta ifrån varandra om jag inte lägger tillräckligt med energi på henne.
TL:DR: Jag har dålig självkontroll, utmattningssyndrom, samt vanföreställningar om att jag kommer bli lämmnad ifall jag inte lägger 90% av min energi på relationer.
Jag känner mig liksom självisk om jag lägger mindre.
Är det "bara" att försöka hantera sig själv?
Jag kan ignorera impulser om jag vet att dem är ohälsosamma, men jag är rädd för att verka osocial.
Jag vill typ bara hänga 1 gång per vecka och övrig tid inte snacka med nån.
Men omställningen mellan att bara vara med sig själv och sedan helt plötsligt vara social, för att sedan vara helt ensam i ytterligare en vecka är svår för mig.
Jag tappar bort mig själv.
Till alla läsare: Förlåt för hur ofullständig texten är. Jag kom fram till att jag fick ångest av att lägga mer tid på detta, och min tolleransnivå för ångest är rätt djävulskt låg jusst nu.
The leetest herperderper
