TLTGja
P
27
Hjälte
4 092 inlägg
Trådskapare
2016-05-30 09:42
Jag vill inte vara den lättsamma dåren utan skäl, det slutar bara med att jag skäms.
Visst ska man skita i om andra skäms å ens vägnar. Men jag är inte fullt så socialt omöjlig.
Jag har varit där, jag har fyllt min tid med enklare sysslor, som är roliga, och stimulerande. Men det känns inte längre lika givande. Jag vill fylla mitt liv med något större än att gå hemma på gården utan större mening eller tankar än vad som är framför min näsa.
Jag antar att jag kommer må bättre när jag har ett sommarjobb att anstränga mig för och får bara en kort stund för mig själv om dagarna.
Men samtidigt har jag försökt få ro att göra mina skolarbeten igenom att försöka att inte fysiskt fly ifrån dem, men min hjärna har istället valt att de inte var tillräckligt stimulerande och helt enkelt flugit iväg.
För övrigt anser jag inte att man måste vara en depressiv Filosof för att räknas som filosof. Man kan vara en lättsammare, även om jag själv knappt förstår vad det skulle innebära så borde det vara sant.
Jag identifierar mig inte som filosof, kanske ska läsa någon bok i ämnet. Men jag gillar att tänka. Jag känner mig bara så ensam och vilsen att det är min enda tröst.
Samtidigt försöker jag finna mig själv någonstans längs med vägen.
Jag vill väl bara bli sedd. Jag kanske kunde tänka mig vara tillräckligt stark i mig själv för att klara ett liv i evig ensamhet. Men det finns inget meningslösare än totalt ensamhet.
The leetest herperderper