Beror på situationen och personen. Men en dikt eller en sång är ju alltid smickrande fifan.
Jag skrev en dikt en gång, så här gick den.
Min kärlek till dig är flytande som Volgas flod
Lika stark som en Bolsheviks längtan till en revolution
Jag är stark i tron, det är du och jag mot världen
Min kärlek är intensiv som arbetsbördan i ett gulagläger
Ditt blod, din själ strömmar genom mina ådror.
Du och jag hör ihop som sovjetledare och aniktsvårtor
Rosor är röda violer är blå
Du och jag är statens egenom
När vi träffades exploderade mina lober.
Det var 1917 den 7.de oktober.
Jag älskar dig och vi har ju testats på alla vis.
Man kan ju säga att vi har haft vår egen Kubakris.
Om det blir mörka tider kommer det att gå över.
Efter Stalins dynasti tar ju Chrustjov över.
Det är på dig jag tänker och tillsammans kommer vi alltid va.
Vår kärlek kommer vara långvarig tillskillands Tjernenkos ledarskap
Det är vi tillsammans mot det gamla förtrycket.
Vi kan vårt manifest så vi pallar för trycket.
Vi kan aldrig förlora eftersom att kärleken vinner.
Vi har starka band som kommunistländer och ett sovjet med Breznjevdoktrinen.
Du ska aldrig känna dig ensam, jag finns alltid här.
Jag kommer alltid finnas här för dig som Stasi i DDR.
Skit i alla andra, de kommer ändå aldrig förstå.
Lika bra att vi fäller ner vår järnridå.
Att vi håller ihop håller jag vid stor vikt.
Tillskillnad från Adropov får vi ej drabbas av njursvikt.
Ska vår relation överleva får vi vara på vår vakt.
Vi får aldrig låta någon Gorbatjov få nån makt.
Om du lämnar mig kommer jag gå i kras.
Min själ blir lika mörk av sorg som Stalins mustach.
Det jag försöker säga är: I wanna give you all my love.
Och bara för att nämna alla ledare ska jag yttra: Malenkov
Din mening är inte koherent. Den innehåller inte biceps.
