förberädd er på att läsa långt nu.
men förra året den ~7 november blev jag och en kille vid namn Sander (han är 16 detta året) ihop. men han bor i oslo, och jag i vänersborg (längst ner vid Vänen) så vi kunde inte träffas. men i påskas tänkte vi att han kunde komma hem till mig. det kom visst förhinder.
efter det har jag försökt få han att komma till mig, men inget blir någonsin av. nu är det sommarlov. väckan innan frågade jag om vi kunde träffas under sommaren. han sa att han har för mycket att göra. så jag tänkte att det är väl bara att ge upp denna relationen. vi hade vart tsm i 6-7 månader utan att träffas. och vi älskade bara varandra mer o mer. vi hade ALLT gemensamt. han är underbar. visst, han har sina egna problem. han har skärt sig, och har problem med sin pappa, och är mobbad. så han är inte så ofta glad. men jag gjorde han alltid på bra humör. jag vet allt om han. han är/var min bästa vän, vi var som i filmer/böcker. han lärde mig massor, fick mig att gilla nya saker, lärde mig också norska, och jag lärde han svenska. haha. båda har samma hobbys. båda älskar djur, och båda vill *gråter* jobba med något som gör skillnad....
men tvingade ändå mig själv att bryta förhållandet. för mitt eget bästa. för jag kunde inte klara av tanken med ett ÅR till utan att träffa honom, så kunde sitta och gråta på kvällarna.
natten då jag gjorde slut hatade jag mig själv så mycket att jag skärde in ett S i handleden (det har nu blivit ett tydligt ärr av det). för att jag sårade personen som jag älskade mer än allt annat. och han älskade mig.
efter 4 veckor av gråt, utan han. för han sa: det är allt eller inget. jag kommer inte att klara av att bara vara vänner.
så vi avslutade helt. men en natt så såg jag att han var inne på skype. klockan var runt 5. så skrev: go and sleep.
efter den natten började vi skriva igen. vi skrev i 3 veckor. tills ämnet kom upp igen "this will not work, i cant only being your friend. i love you to much </3" skrev han. han skrev att varje gång han skrev med mig sårades han bara mer...
så jag sa: Godbye sander.. (och lite mer...).
det hände för 4 dagar sedan. jag är på G med en 17 åring. men jag kan INTE sluta tänka på sander. i vad jag än gör. har kvar bilder på han. osv. älskar han. thats it. han är rätt för mig. kan inte tänka mig någon annan.
så fick ideen.. varför kan inte jag åka till han? från Göteborg-Oslo. boka buss/tåg. easy shit...
så frågan är:
vad tycker ni? jag klarar mig inte utan han. allt jag behöver är pengar, osv.
gjorde jag rätt som gjorde slut? för jag känner mig i tusen bitar... han o jag var perfekta. svårt för er att tro. men, jag visste precis när det var han som skrev, för han hade som vana att alltid skicka två sms samtidigt. visste att när han inte svarade var han ledsen, och ville undvika att prata om det, för han inte ville ge mig problem... osv.
snälla... vad ska jag göra. har så många frågor som behöver svar. har haft uppe biljett boknings sida i tre dagar nu. klickar jag på "klart" så har jag bokat. vill. men har aldrig rest förut. min familj då? lär dem förlåta mig? har redan svikit dem en gång (hamnade i trubbel, poliserna fick blanda sig i då...).
hjälp. snälla....
tänk steget längre än vad kuken räcker.
