Impulsivitet och förmågan att ignorera tidigare erfarenhet.
Och kanske kombinerat med autism en vilja att gå den logiska istället för den rätta vägen har givit mig en oförmåga att lita på mig själv i vissa sitationer.
Jag har jättebra metoder för att hantera detta, men ibland blir jag nervös, och glömmer alla mina lärdommar.
Jag ville väll bara få detta sagt, jag antar att man måste skriva en lapp.
Men det kommer inte hjälpa mig i de stunder jag känner att: "NÄ detta vill jag göra nu!".
Eller, "Nä, vore det ändå inte lite spännande att få lite mer känslor i ditt liv igenom att förstöra för dig själv?".
Jag är iallafall tacksam att jag har vänner som står ut med mig.
Slutligen vill jag säga att jag skriver detta här för att inte belasta de vänner som står ut med mig på mitt maniska humör och stöta bort dem.
När jag umgås med folk blir jag glad och uppskattar därför att inte gå igenom detta med dem.
Jag blir glad tills jag blir utmattad.
Sen drar jag mig undan.
Jag önskar jag hade någon mer än min psykolog att tala med.
Men jag är iallafall glad att jag har en psykolog.
Det gör att jag har ett lägre behov av att prata ut om sån här skit med människor jag tycker om.
The leetest herperderper
