Jag hette tidigare ToeSexWithTed
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Svar till Stewen854 [Gå till post]:
Du verkar ju vara väldigt mogen för att bara va 12 år ;O
Men det är bara att fortsätt kämpa, allting ordnar sig förr eller senare skaru se ;).
Du verkar ju vara väldigt mogen för att bara va 12 år ;O
Men det är bara att fortsätt kämpa, allting ordnar sig förr eller senare skaru se ;).
självmord är en permanent lösning på ett temporärt problem
Har en lillebror som har Asbergesrg med : /! Förstår dig, men come on, you only live your life once.. if u dont get into hindo/Buddhism ;D
byt skola, prata med kurator....
Den där tjejen kanske är en pedofil ? :|
Cuttar dig len!
Svar till Sunken94 [Gå till post]:
Fyfaan vad självisk du är, det är inte dig eller mig vi snackar om, det är HAN! så hjälp han istället för att få alla att tycka synd om dig, han söker råd inte nån som ska skriva om sitt liv istället.
//Vincent
Fyfaan vad självisk du är, det är inte dig eller mig vi snackar om, det är HAN! så hjälp han istället för att få alla att tycka synd om dig, han söker råd inte nån som ska skriva om sitt liv istället.
//Vincent
Vänsterhänt
Svar till Stewen854 [Gå till post]:
I din ålder är detta mycket vanligare än folk tror, kan säga dig att efter ett litet tag så är de helt borta.
Tankar om självmord är helt borta, kan tillägga att din Rätt - Fel lista kommer vara helt tvärtom. Och i din ålder (puberteten brukar oftast börja/vara) Så lär hormonerna på dem i din klass spöka så dom lär säkert bete sig illa. Allt löser sig ska du se.
I din ålder är detta mycket vanligare än folk tror, kan säga dig att efter ett litet tag så är de helt borta.
Tankar om självmord är helt borta, kan tillägga att din Rätt - Fel lista kommer vara helt tvärtom. Och i din ålder (puberteten brukar oftast börja/vara) Så lär hormonerna på dem i din klass spöka så dom lär säkert bete sig illa. Allt löser sig ska du se.
sdu kan typ bli deprimerad om du typ har fått hiv elle rom din mamma har dött
snälla
Men fortförande, vad är meningen med livet?
Finns ju knappast nåt kul, det enda roligaste är ju fan musik, kmr nytt hela tiden å sen så blir det uttråkande.
Jag har börjat mått skit, inatt kunde jag fan inte somna förrens vid kl 07.00~
Sov knappt nån timme, svettades som fan och blev sugen på att ta livet av mig.
VARFÖR!??!
Discord: Titowam
Jag hör dig. Vi har en del gemensamt ser jag. Det är bara coolt och moget att tycka livet är skit. Som jag brukar säga ..
- Life sucks when you get to know it.
Självmord löser inget, för då får du aldrig njuta av o se dina mobbare uppleva samma sak om några år.
Svar till Stewen854 [Gå till post]:
hmm.. känner igen typ.. när jag va mindre å gick i 1-3 så vart jag mobbad å sånt jag va liten blond å hade glasögon på den tiden dom som mobbade mej va allt ifrån dom i klassen till dom som va 2-3 år äldre än mej, lärare är totalt jävla värdelösa de kan du lära dej nu, säga nåt till dom kommer resultera i mer mobbing.
jag kan bara säga de jag gjorde för de funkade, efter 1 och ett halft år av att vart utanför hela tiden och va mobbad så fick jag nog, jag kollade på många action filmer när jag va liten å såg att dom gjorde armhävningar så min lossas pappa lärde mej hur man gjorde och de va i princip va jag gjorde på dagarna, jag va skit trött på de livet jag hade vid den tiden.
någon månad senare börja jag bråka med en kille som hette markus, kommer inte iåg hur allt börja men han va en utav " dom tuffa" som gick å slog folk utan anledning osv, aa iaf han knuffa ner mej på en bänk liknande grejj å sprang imot mej, av ren instinkt satte jag upp benen å sköt ifrån så han flög in i häng grejjerna där man hänger jackorna och fick ett jack i huvet.
efter de så blev jag mer å mer accepterad med klassens killar.
så helt enkelt, om inte ord får stopp på de, ta till förbannat jävla våld iställe.
de är mitt tips, lycka till, hoppas de tar slut för dej.
hmm.. känner igen typ.. när jag va mindre å gick i 1-3 så vart jag mobbad å sånt jag va liten blond å hade glasögon på den tiden dom som mobbade mej va allt ifrån dom i klassen till dom som va 2-3 år äldre än mej, lärare är totalt jävla värdelösa de kan du lära dej nu, säga nåt till dom kommer resultera i mer mobbing.
jag kan bara säga de jag gjorde för de funkade, efter 1 och ett halft år av att vart utanför hela tiden och va mobbad så fick jag nog, jag kollade på många action filmer när jag va liten å såg att dom gjorde armhävningar så min lossas pappa lärde mej hur man gjorde och de va i princip va jag gjorde på dagarna, jag va skit trött på de livet jag hade vid den tiden.
någon månad senare börja jag bråka med en kille som hette markus, kommer inte iåg hur allt börja men han va en utav " dom tuffa" som gick å slog folk utan anledning osv, aa iaf han knuffa ner mej på en bänk liknande grejj å sprang imot mej, av ren instinkt satte jag upp benen å sköt ifrån så han flög in i häng grejjerna där man hänger jackorna och fick ett jack i huvet.
efter de så blev jag mer å mer accepterad med klassens killar.
så helt enkelt, om inte ord får stopp på de, ta till förbannat jävla våld iställe.
de är mitt tips, lycka till, hoppas de tar slut för dej.
Svar till Stewen854 [Gå till post]:
Du är 12 år, det blir antagligen bättre och mer uthärdligt med tiden.
Du är 12 år, det blir antagligen bättre och mer uthärdligt med tiden.
WE CAN'T STOP HERE. THIS IS BAT COUNTRY.
gör som mig, bytte till GOTH stil efter jag också vart mobbad i skolan, nu fruktar alla mig :)
Svar till Stewen854 [Gå till post]:
Livet är hårt ibland, speciellt som barn. Jag var inte heller så populär i skolan men av en ren tillfällighet så fick jag chansen att pröva på lite teater och det förändrade mig som person helt och hållet. Nu säger jag inte att du ska pröva på det. Det jag säger är att hitta ett intresse som du verkligen brinner för och hitta någon grupp/umgängeskrets som delar ditt intresse. Sen att allt blir lättare när man blir äldre och alla mognar och lär sig att acceptera andras problem är en annan sak.
Jag har hellre få bra vänner än många som är mindre bra. Se det positiva i livet istället för allt skit, svårt jag vet men det är bara att kämpa på!
Livet är hårt ibland, speciellt som barn. Jag var inte heller så populär i skolan men av en ren tillfällighet så fick jag chansen att pröva på lite teater och det förändrade mig som person helt och hållet. Nu säger jag inte att du ska pröva på det. Det jag säger är att hitta ett intresse som du verkligen brinner för och hitta någon grupp/umgängeskrets som delar ditt intresse. Sen att allt blir lättare när man blir äldre och alla mognar och lär sig att acceptera andras problem är en annan sak.
Jag har hellre få bra vänner än många som är mindre bra. Se det positiva i livet istället för allt skit, svårt jag vet men det är bara att kämpa på!
Svar till t-dojja [Gå till post]:
Som du skriver så borde du inte dricka, du borde nog ta och växa upp innan du klämmer i dig nästa alkoholhaltiga dryck..
Som du skriver så borde du inte dricka, du borde nog ta och växa upp innan du klämmer i dig nästa alkoholhaltiga dryck..
Svar till Stewen854 [Gå till post]:
Okej, vill du veta hur mitt liv har varit? jag kan rabbla upp nästan allt som har hänt. varje årskurs mellan förskolan till 6 klass. därefter blev allt bättre.
Förskolan.
Ingen var smart nog för att döma en person efter utseende eller personlighet. allt var bra.
Första klass.
Vissa mobbare började formas.
jag var den som blev utsatt.
1. ficka aldrig vara med på rasterna i något.
2. folk jävlades och skämtade om att de var mina kompisar.
3. jag fick 98% av alla raster gå helt ensam utan en jävel som kompis.
4. gjorde som en annan som snubbe sa och hälde ner motorolja i en damm. detta fick jag sen höra om resten av min skolgång.
Andra klass.
En större del börjar döma efter utseende, och eftersom min frisyr var nästintill rund.
Blev jag återigen den utsatta.
Jag började bli mer och mer illa till mods, men berättade aldrig det för någon.
Det gjorde saken värre.
Tredje klass.
90% av alla fattar hur folk ser ut, osv.
Jag är utsatt av fler.
återigen bara till att driva genom rasterna och sitta och skämmas i klassrummet medans alla ritar bilder av en och skickar till mig. Jättekul.
Idrotten var jag en av de bästa i löpning, likfan blir jag vald sist.
Sen får jag aldrig bollen av någon.
Dessutom tacklade alla mig hela tiden, låtsades som om jag inte fanns.
Fjärde klass.
Det är nu alla började upptäcka hur andra såg ut och betedde sig.
Jag var tidigare än de andra i puberteten. hade hår, fjun osv.
Blivit starkare, och visste mina gränser. inte dom andra.
Hjälpte detta? Knappast. alla fortsatte, värre än innan.
Ett exempel jag kan ta är rätt fjantigt, men blev rätt farligt ändå.
Såna där skoställ som sitter på väggarna med måånga våningar.
Två snubbar hade ställt sina skor på längden istället på den lägsta våningen för att jag inte skulle få plats.
Kort som jag var nådde jag ju inte upp till våningen över.
Flyttade deras skor till rätt håll och satte in mina skor.
Det såg ju den snubben, och blev sur och flyttade tillbaka dem. tog mina skor och satte upp på våningen över.
jag blev ju självklart sur och sa att hans mamma var dum i huvudet.
Han tar strypgrepp på mig, jag springer in på en toa gråtandes och spenderar resten av dagen där.
Sånt här hände flera dagar per månad.
Femte klass.
Ingen ville veta av mig.
Alla avskydde mig.
Jag var ful enligt andra.
Äckel, fuling, horunge, skithuvud.
Liknande saker fick jag höra varje dag.
Jag började få tankar om att hoppa ut framför ett tåg, dränka mig, eller annat för att ta självmord.
Likfan sket jag i det i hopp om att allt blev bättre.
Sjätte klass.
Jag hade växt till mig och kommit in i puberteten på allvar.
Min muskler växte oavbrutet trotts att jag satt still hela dagarna.
jag blev längre.
Folk började förstå detta, och blev mer och mer rädda, och redan första veckan var det bara 3 pers som fortsatte.
de fortsatte upp till nionde klass, sista klassen på högstadiet.
Sjuan, åttan och nian.
Tar bara några stycken händelser. eftersom alla klasser var i princip likadana.
En polare har en tennisboll med sig(Ja, jag hade äntligen kompisar! ^-^!), vi kastar bollen fram och tillbaka till varann, en annan snubbe(mobbare) tar bollen och springer iväg.
Snabb som jag är springer jag självklart efter honom.
Hinner ikapp men han kastar iväg. när jag sen springer mot den kommer en annan och tacklar in mig i en kantig vägg som gav mig ett blödande sår i ansiktet.
Jag kommer knappt ihåg vad som hönde, eftersom jag förlorar nästintill medvetandet när jag blir grymt förbannad.
Allt jag minns av det är att jag höll honom i tröjan och hötte ett slag mot honom.
Det jag fick veta av andra efteråt är att jag sa att han inte var värd det.
Det har jag inga minnen av.
Allt som jag skrivit här är drygt 0.3% Av allt som hände, om ens det räcker.
Gymnasiet.
Började i en kommun ingen annan gjorde, helt nya personer.
Kompis med nästan hela klassen. :)
Jag höll ut genom de jävliga åren och lever fortfarande.
Jag ångrar inget.
Okej, vill du veta hur mitt liv har varit? jag kan rabbla upp nästan allt som har hänt. varje årskurs mellan förskolan till 6 klass. därefter blev allt bättre.
Förskolan.
Ingen var smart nog för att döma en person efter utseende eller personlighet. allt var bra.
Första klass.
Vissa mobbare började formas.
jag var den som blev utsatt.
1. ficka aldrig vara med på rasterna i något.
2. folk jävlades och skämtade om att de var mina kompisar.
3. jag fick 98% av alla raster gå helt ensam utan en jävel som kompis.
4. gjorde som en annan som snubbe sa och hälde ner motorolja i en damm. detta fick jag sen höra om resten av min skolgång.
Andra klass.
En större del börjar döma efter utseende, och eftersom min frisyr var nästintill rund.
Blev jag återigen den utsatta.
Jag började bli mer och mer illa till mods, men berättade aldrig det för någon.
Det gjorde saken värre.
Tredje klass.
90% av alla fattar hur folk ser ut, osv.
Jag är utsatt av fler.
återigen bara till att driva genom rasterna och sitta och skämmas i klassrummet medans alla ritar bilder av en och skickar till mig. Jättekul.
Idrotten var jag en av de bästa i löpning, likfan blir jag vald sist.
Sen får jag aldrig bollen av någon.
Dessutom tacklade alla mig hela tiden, låtsades som om jag inte fanns.
Fjärde klass.
Det är nu alla började upptäcka hur andra såg ut och betedde sig.
Jag var tidigare än de andra i puberteten. hade hår, fjun osv.
Blivit starkare, och visste mina gränser. inte dom andra.
Hjälpte detta? Knappast. alla fortsatte, värre än innan.
Ett exempel jag kan ta är rätt fjantigt, men blev rätt farligt ändå.
Såna där skoställ som sitter på väggarna med måånga våningar.
Två snubbar hade ställt sina skor på längden istället på den lägsta våningen för att jag inte skulle få plats.
Kort som jag var nådde jag ju inte upp till våningen över.
Flyttade deras skor till rätt håll och satte in mina skor.
Det såg ju den snubben, och blev sur och flyttade tillbaka dem. tog mina skor och satte upp på våningen över.
jag blev ju självklart sur och sa att hans mamma var dum i huvudet.
Han tar strypgrepp på mig, jag springer in på en toa gråtandes och spenderar resten av dagen där.
Sånt här hände flera dagar per månad.
Femte klass.
Ingen ville veta av mig.
Alla avskydde mig.
Jag var ful enligt andra.
Äckel, fuling, horunge, skithuvud.
Liknande saker fick jag höra varje dag.
Jag började få tankar om att hoppa ut framför ett tåg, dränka mig, eller annat för att ta självmord.
Likfan sket jag i det i hopp om att allt blev bättre.
Sjätte klass.
Jag hade växt till mig och kommit in i puberteten på allvar.
Min muskler växte oavbrutet trotts att jag satt still hela dagarna.
jag blev längre.
Folk började förstå detta, och blev mer och mer rädda, och redan första veckan var det bara 3 pers som fortsatte.
de fortsatte upp till nionde klass, sista klassen på högstadiet.
Sjuan, åttan och nian.
Tar bara några stycken händelser. eftersom alla klasser var i princip likadana.
En polare har en tennisboll med sig(Ja, jag hade äntligen kompisar! ^-^!), vi kastar bollen fram och tillbaka till varann, en annan snubbe(mobbare) tar bollen och springer iväg.
Snabb som jag är springer jag självklart efter honom.
Hinner ikapp men han kastar iväg. när jag sen springer mot den kommer en annan och tacklar in mig i en kantig vägg som gav mig ett blödande sår i ansiktet.
Jag kommer knappt ihåg vad som hönde, eftersom jag förlorar nästintill medvetandet när jag blir grymt förbannad.
Allt jag minns av det är att jag höll honom i tröjan och hötte ett slag mot honom.
Det jag fick veta av andra efteråt är att jag sa att han inte var värd det.
Det har jag inga minnen av.
Allt som jag skrivit här är drygt 0.3% Av allt som hände, om ens det räcker.
Gymnasiet.
Började i en kommun ingen annan gjorde, helt nya personer.
Kompis med nästan hela klassen. :)
Jag höll ut genom de jävliga åren och lever fortfarande.
Jag ångrar inget.
Försök fixa till dig, om inte, ta självmord, exempelvis hoppa från något högt ställe eller ta överdos av något.
Svar till InComplete [Gå till post]:
wow..
<.< har själv börjat blivit mobbad under högstadient.
Mobbad o mobbad...kallar en bög o sånt lite då o då.
Mest slag får man ta...
wow..
<.< har själv börjat blivit mobbad under högstadient.
Mobbad o mobbad...kallar en bög o sånt lite då o då.
Mest slag får man ta...
Svar till Stewen854 [Gå till post]:
Jag har alltid blivit mobbad en hel del för jag är awesome.
Hur kan du låta några 12 åringar komma åt dig?!
Dem är fan inte smartare än mina katter oavsett om dem kan prata eller inte.
Du är bäst, du är coolast och snyggaste Du'et på planeten.
Din utstrålning är allt.
Jag har alltid blivit mobbad en hel del för jag är awesome.
Hur kan du låta några 12 åringar komma åt dig?!
Dem är fan inte smartare än mina katter oavsett om dem kan prata eller inte.
Du är bäst, du är coolast och snyggaste Du'et på planeten.
Din utstrålning är allt.
Vissa människor är inte människor, dem är katter.
Tolv år..
RYCK UPP DIG FÖR FAN
RYCK UPP DIG FÖR FAN
Är inte här för att dejta eller ragga.
En sak är säker:
Jag kommer aldrig mer få kompisar.
Och som han som gav näst sista inlägget på 3e sidan, jag ska ta självmord.
Jag kommer aldrig mer få kompisar.
Och som han som gav näst sista inlägget på 3e sidan, jag ska ta självmord.
Discord: Titowam
Forum » Livet » Orkar fan inte med livet
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!