Svar till Anonym [
Gå till post]:
Jag förstår helt att det inte bara är att "lämna honom" som alla här skriver, utan att du känner sådana känslor för han så att ett slag hit och dit inte spelar någon roll längre.
Men saken är bara det, att du blivit undernådig, gör du något mot han, BAM, ett slag.
Du kommer tycka att "jag var värd det" eller "det är inte hans fel" medan han lovar dig saker som att han aldrig mer ska slå dig, och att det var ett misstag.
För att du sen ska fortsätta grubblerierna för att tillslut skylla allt på dig själv, om du gör det kommer du aldrig ur det knäckta förhållandet.
Det kommer sluta med att du tillslut sitter instängd i eran lägenhet och inte har mycket till liv, även alkohol kan blandas in i situationen.
Du kan självklart försöka prata med han, i första hand, det behöver inte sluta precis som alla andra historier om misshandlade fruar som sedan får barn och misshandeln fortsätter ändå eller dylikt. Utan han kanske bara har ett problem som han själv behöver reda ut, då kan en psykolog hjälpa. Så känner du dig nog trygg att prata med han om det i första taget så är det ett självklart tips. Men tänk på konsekvenser och djupare på detta plan om det är något som även är säkert för dig själv.
Sök dig till några pålitliga vänner skulle jag också tipsa om, för att sen börja söka felen hos han för att du själv ska komma på att du helt enkelt inte vill ha han, om ingen annan väg är möjlig.
Att starta en framtid med honom vore vansinne, kärlek är starkt, men ibland måste man lämna även det käraste för att kunna leva, normalt, och kunna få en vettig framtid. Du måste tänka att du är värd så mycket mer än någon som slår dig så fort du gör fel. Du har redan fått din uppfostran sedan dina barnsben, mer uppfostran ska du inte behöva få, (förutom några gyllene tips på vägen i din ungdom. ) men särskilt inte genom slag eller liknande.
Du har fortfarande chans, särskilt då det än är de 3 "smekmånaderna" kanske har du fastnat för han, men det kommer isåfall bli svårare med tiden, hellre ett beslut i förväg än ett du önskade du hade gjort, tänkandes i efterhand.
Det gäller att vara stark och stå emot dina egna känslor i slutändan.
Må väl, och hoppas du klarar det, för ingen är värd en framtid där man blir slagen för minsta lilla fel.
Vi är som sagt människor, och det kommer vi inte kunna ändra på, fel är naturligt i våran vardag, oavsett om vi gillar det eller ej.
Det är något att leva med.
Hoppas jag kunde starta iallafall en liten tankegång hos dig och att detta var till någon hjälp!
One shot to forgetting, six shots to falling in the end.