Hej du!
Vet du vad? Jag var ungefär lika gammal som dig när jag tog hål i naveln första gången, utan mina föräldrars tillåtelse.
Jag gjorde detta hos en kompis till mig som utbildade sig till piercare. Dvs, jag gjorde inte detta i studio, vilket man
ska göra.
Min mamma fick syn på den efter drygt tre veckor, hon blev inte ens arg kan jag säga dig. Men hon blev otroligt besviken. Jag har aldrig sett min mamma bli så ledsen och sårad som jag såg att hon blev, för jag hade undanhållit en sådan sak och dessutom brutit mot vad hon sagt. Svikit henne och varit väldigt respektlös.
Efter drygt en månad fick jag en fruktansvärt äcklig infektion och allting växte snett, det var bara att ta ur piercingen. Rätt åt mig kan man väl säga?
När man tar hål någonstans på kroppen ska man gå till en studio. De vet vad de håller på med, kanyler och andra verktyg är rena och de är färdigutbildade. Naveln är dessutom ett av de smutsigaste ställena på kroppen och det kan vara svårt ibland att få det att läka bra. Det jag vill få fram först och främst är alltså,
gå till en seriös piercare i en studio.''Problemet''? De flesta piercare som är seriösa och duktiga piercar inte folk som inte fyllt 13/15. Än mindre utan förälders tillstånd. Varför? För att till dagen du fyller 18 fattar dina vårdnadshavare alla dina beslut i viktiga ärenden, de har alltså de allra sista att säga till om, även när det handlar om din kropp. De får alltså säga nej i detta sammanhang.
Varför de säger nej, eller din mamma i det här fallet, kan bero på många saker. När jag tog hål i naveln första gången var det av samma anledning som du beskriver, ''alla andra'' hade det, det var fint, jag var missnöjd med saker på min kropp och det var en ''motivation'' till att träna. I efterhand inser man dock att man kan göra de där sakerna ändå. Din mamma kan säga nej för att hon är rädd för att du ska ångra dig, för infektioner eller för att hon är okunnig inom ämnet. Jag tycker att du ska lyssna på din mamma och vänta ett par år, tro mig, du får gott om tid till att tänka över det hela, och det kan vara bra också.
Då kommer du inse om du
verkligen vill ha den här piercingen eller inte. Vill du fortfarande det? Gör det i ett senare skede i så fall.
Du är 12, snar 13. Din kropp har långt ifrån vuxit färdigt, mage, armar, bröst, allt kommer förändras i sinom tid.
Lär dig tycka om dig själv för den du är, även om det är svårt. (För ja, det kan vara riktigt svårt, jag vet.) Älska inte dig själv för dina kläder, dina smycken eller dina skor, du är du, men kropp och allt.
Sammanfattningsvis vill jag alltså få fram att du borde ta det lugnt med piercandet, för att göra det på en seriös studio och för att skaffa dig med kunskap. Även i respekt för din mamma.
Jag tycker också att du ska tänka en extra gång och faktiskt försöka jobba på att tycka bättre om dig själv för den du är, inte för vad du har och inte har.
Hör av dig om du vill något, min gästbok och S&S står alltid öppen!
rawwr
http://vet.hut.nu/?id=8
