Den här frågan kommer från en anonym medlem och är besvarad av våra kunniga sexperter.
Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Hej. Jag är 15 år och tjej och mår inte bra. Jag är så fokuserad på att göra alla omkring mig glada att jag glömmer bort mig själv. Det finns ingen jag kan prata med och jag känner mig bortkommen. Min högsta önskan är att få bo själv så att jag inte behöver vara glad jämt, jag vet att jag kan också (det säger väl alla i min ålder men jag kan verkligen, jag har bott ensam hela veckor i sträck och gjort allt som man gör när man bor själv, tvätta, städa, laga mat etc.). Jag måste alltid vara glad utåt eftersom att folk oroar sig så mycket annars, och jag avskyr att vara till besvär och att folk ojar sig över mig. Jag behöver lite distans men kan inte ens vara ifred när jag är sjuk eftersom mamma är hemma mycket och min syster gör allt skolarbete hemifrån. Jag finner relativ ro hos min pappa och hans tjej men inte ens där kan jag helt slappna av. Jag finner en tröst i vardagliga handlingar såsom att städa och laga mat men när jag ska göra det för 4 pers och inte bara mig själv blir det för mycket och jag orkar inte. Det här är ju inget ovanligt bland tonåringar och jag vet inte vad det egentligen var jag ville, men tack för att ni tog er tid att läsa allt det här.Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
//Uppgiven tjej..