2014-07-18 04:31
Jag har känt en kille i 4 månader nu, han är 34 och jag är 18. Vi träffas då å då, och vi ligger alltid med varandra, man kan säga att vi är kk. Det är blandade känslor för mig men det verkar som att han bryr sig om mig. I januari var jag med om en våldtäkt och sen dess känns det som mitt liv spirar utom kontroll och allt faller sönder. Jag är ständigt nere, och vill bara gråta. Jag orkar liksom inte med livet, jag har en kurator som känner till situationen men vad är meningen med att sitta och prata, det är så jag känner. Varje gång jag har träffat killen så har jag försökt bete mig normal om man säger så, jag visade inga känslor, och jag hade ett falskt leende. Tills igår... Jag träffade honom och vi kollade på film, o hade roligt allt verkade gå bra. Efter filmen så skulle vi gå och lägga oss, när vi hade sex så kändes allt fel, det gjorde ont å jag började på flashbacks från själva våldtäkten. Jag ville bara att han skulle sluta röra mig, jag kände mig äcklig. Tårarna rann... När han var klar så märkte han hur avlägsen jag var så han frågade hur jag mådde, jag svarade inte, han frågade hela tiden om jag grät eftersom jag var så snuvig, men jag sa nej och skyllde det på pollen... Jag gick och la mig på soffan. På morgonen körde han mig till stationen, påväg dit pratade vi om mina mål, skolan, om varför jag är så deprimerad, allt detta pågrund av våldtäkten men det kunde jag inte säga fast en del av mig ville berätta för honom. Jag vet inte hur han skulle hantera det, jag vill berätta men vi är ingenting. Blir det onödigt, konstig om jag gör det?
Ingen status