Men jag hittar inte direkt en förklaring till exakt vad det är jag känner.
Just nu arbetar jag med en presentation (som jag liksom ska presentera för människor muntligt).
Det jag då märker är att jag har en väldigt klar förväntning om vad jag vill göra.
Men samtidigt är den abstrakt och smärtsam.
Jag kan inte greppa uppgiften, jag vet inte vad det är jag vill göra och varför, men egentligen så vet jag det. Det är bara det att jag i förväg tänker att det inte kommer att bli tillräckligt bra, så det är inte värt att göra.
För samtidigt har jag andra uppgifter som är mer direkt "mat-nyttiga" alltså, sånt som jag vill arbeta med.
Medans tekniken att presentera random stuff inför en samling människor är något jag enbart gör för att plåga mig själv "fuck that comfortzone". Jag har svårt för att tro på att någon vill lyssna på vad jag har att säga.
Men, jag tror samtidigt, att även om denna tråden inte kan hjälpa mig med just denna uppgiften så kanske den kan hjälpa mig att förstå hur de bilder som jag har i min hjärna är så svåra att få ner på papper.
The leetest herperderper