Till svenskan så hade jag inget att skriva om, så min lärare föreslog att "Du som är bra på datorer och spelar mycket spel kan väl skriva om spelvåldet?", and so I did. Tänkte bara få höra lite allmän kritik på arbetet!
Notera; Länkar finns med i arbetet, dock inte här, så ni får utgå från att jag har källkritik i arbetet.
Visa spoiler
Spel och våld - Sammanträffande?
Spel, filmer, hur påverkar de barn?
Av Oliver Nylander
Det är en väldigt rolig och intressant fråga.
Ett av de första spelen som skapade starka protester mot sig var ett spel av spelföretaget Exidy som hette Death Race. Ett arcadespel från -76 som ser det ut såhär:
(Bild på spelet)
CBSs "60 minutes", ett av USAs antagligen största TV-kanaler, gjorde ett program där man diskuterade spels inflytande på barn. NFC, National Safety Council kallade spelet för sjukt och morbidt och det var med hos både NBC, National Enquirer och Midnight magazine.
Att få spelet så reklamerat och omtalat ökade ju bara försäljningen, men tillslut stoppades tillverkandet och i slutändan hade bara 500 enheter skapats, trots att man talade om det så mycket.
Vi hoppar framåt 15 år och till spelet “Mortal Combat” (om du inte vet vilket spel det är, kolla upp det) som anses (av stödjarna till "TV-spel=Våld") vara det spel som verkligen öppnade “slussarna” för våld i spel. Detta tillsammans med andra spel som “Doom” gjorde att man grundade ESRB (Entertainment Software Rating Board).
ESRB är en organisation som graderar spel efter lämpligheten för olika åldrar. Det är frivilligt att låta sitt spel genomgå den här "analysen", men de flesta tillverkarna väljer ändå att göra det eftersom stora konsolföretag vägrar licensiera spel som inte har en här graderingen, av rimliga skäl så som att om de väljer fel åldersgräns kan de bli kritiserade. En annan intressant sak är att man även kan kritisera ESRB; De som testar spelen, hur pass bra kan de välja ut rätt åldergräns? Lite blod brukar nu för tiden betyda +15, +18 om det är mycket blod. Detta är givetvis absurt! Att inte få spela spel utan föräldrars tillåtelse, eller åtminstone inte köpa spelet, varför inte? Så löjligt. Saken är, att detta är rekommendationer. Rekommendationer som inte hålls i dagsläget (tack gode gud); När du var ung och försökte gå in på en biosalong med en film för 15+ när du var 12, kom du inte in. Men jag ser idag tioåringar som köper, exempelvis, spelet “Left For Dead II” som har en 18 års-gräns. Detta här man ingen kritik på från vuxna som skyller på våld pga. Spel. På nätet hålls åldersgränser som absolut hårdast, egentligen. De ber en skriva in sin ålder; problemet är bara att man helt enkelt kan välja att man är född 1964, tioende maj.
Så varför oroar sig vuxna (majoriteten av de som oroar sig över spel i över huvud taget, dvs.) då? En av de vanligaste argumenten är att människor ska blanda ihop TV-spelen med verkligheten. Så ett barn spelar spel; blir förvirrad, kan inte längre skilja på spel från verklighet! Får han lov att döda folk nu? Får han inte? Ja, du hör ju.
Ett av de intressantaste och mest hållbara argumenten (tills föräldrarna faktiskt tittar på vad fan som händer i spel) är att spel faktiskt är mordsimulatorer. Att de lär folk mörda! Nej, tyvärr, de gör de inte. Visst, man håller i en pistol och skjuter andra, blir det en mordsimulator då? Vi slår upp ett spel och testar! Vi tar, bara som exempel, GTA - IV (det senaste GTA’t.). Jag skjuter med min granat-kastare på marken under mig. Jag flyger många, många meter upp i luften. Och dör. Och laddar om. Ska jag testa det i verkligheten? Kommer jag flyga +10 meter upp i luften av granatsplitter? Nej.
Det har jag lärt mig från TV-spel! Och kan man skjuta någon fem gånger i huvudet med en revolver utan att de dör i verkligheten? Svar; NEJ. Kan man göra en s.k. “Bunnyjump” i verkligheten? NEJ. Jag känner personligen att de som faktiskt går runt och skjuter andra pga. Spel har något fel i huvudet, rent psykiskt då. Någon form av sjukdom. Eller är extremt, extremt, så det inte finns, lättpåverkade och lättlurade av spel.
Det man väldigt lätt glömmer bort är hur spel också har, för många spelare, en “renande” effekt. När jag spelar spel så känner jag av känsla av lättnad när jag får ta det lugnt, spela och bara vila kroppen i säg. Så spel kan vara adekvat att spela om man vill ta det lugnt. Med personliga erfarenheter och pratande med både kompisar och över chattprogram med andra, har jag hört samma sak från alla; spel har en lugnande effekt på dem.
Ett av de intressanta och mest använda argumenten för att spel gör barn våldsamma är skjutningen i Colombine.
Gärningsmännen där var regelbundna spelare av det gamla spelet “Doom”, och detta skulle då ha gjort dem avtrubbade, vilket gjorde att de helt enkelt kunde och ville utföra dem i verkligheten.
Det mest omtalade spel som påverkar ungdomar, enligt många vuxna och en del forskare, är spelet “Grand Theft Auto”, känt som “GTA”. I senaste spelet är man en okänd kriminell i de lägre, fattiga delarna av New York (NY) och tar sig uppåt i och med bättre kontakter, större rån och värre brott. I spelet så är det oftast mycket våld, bankrån och flykter med bil; Majoriteten av våldet är dråp i form av att skjuta andra brottslingar eller civila, alternativt polisen ibland.
I en intressant text jag läste om spelet, så pratade personen om att “spelet leder till avtrubbning hos den ensamme individen”. Jag har spelat spel enda sedan jag var ca. Sju år, som innehållet mycket våld, mord, sex, biljakter, flykter och skräck. Jag känner ändå starka känslor av nervositet för saker, känslor i form av kärlek, särskilt även då att bruka våld i verkligheten. Det förekommer inte för mig. Och det intressantaste är, att om du slår upp tidningsartiklar där en s.k. “Gamer” utför mord eller våldsamma gärningar, så går de antingen på piller eller har psykiska störningar. Att sedan beskylla spelen på föräldrars brist på koll på sina barn, vad som händer i spelen och kollen på hur spelet faktiskt är, brukar oftast vara anledningen till att sådant här händer. Varför låter de barn som har uppenbara problem spela spel, när de vet att deras barn lätt kan få helt galna uppfattningar? Då skyller man på spelen.
Som slutord vill jag säga att det här med spelvåld är ett, helt klart, överdrivet ämne. Genom tiden har det bara överdrivets mer. De får enskilda fall av personer blir extremt överdrivna och pratas om extra mycket. Givetvis ökar pulsen alltid när man spelar pga. Inlevelse, men det gör en inte mer aggresiv. Alla händelser av våld och problem pga. Spel genom tiderna, det är något fall på flera miljoner, kanske miljarder. Är det SÅ hemskt? Fler människor dör i cancer varje år än vad folk har problem med spel. Fler människor är utan mat än vad folk har spelproblem, under hela sina liv. Givetvis borde man lösa de få enstaka problem, men det är så överdrivet med spelvåldet.
Spel, filmer, hur påverkar de barn?
Av Oliver Nylander
Det är en väldigt rolig och intressant fråga.
Ett av de första spelen som skapade starka protester mot sig var ett spel av spelföretaget Exidy som hette Death Race. Ett arcadespel från -76 som ser det ut såhär:
(Bild på spelet)
CBSs "60 minutes", ett av USAs antagligen största TV-kanaler, gjorde ett program där man diskuterade spels inflytande på barn. NFC, National Safety Council kallade spelet för sjukt och morbidt och det var med hos både NBC, National Enquirer och Midnight magazine.
Att få spelet så reklamerat och omtalat ökade ju bara försäljningen, men tillslut stoppades tillverkandet och i slutändan hade bara 500 enheter skapats, trots att man talade om det så mycket.
Vi hoppar framåt 15 år och till spelet “Mortal Combat” (om du inte vet vilket spel det är, kolla upp det) som anses (av stödjarna till "TV-spel=Våld") vara det spel som verkligen öppnade “slussarna” för våld i spel. Detta tillsammans med andra spel som “Doom” gjorde att man grundade ESRB (Entertainment Software Rating Board).
ESRB är en organisation som graderar spel efter lämpligheten för olika åldrar. Det är frivilligt att låta sitt spel genomgå den här "analysen", men de flesta tillverkarna väljer ändå att göra det eftersom stora konsolföretag vägrar licensiera spel som inte har en här graderingen, av rimliga skäl så som att om de väljer fel åldersgräns kan de bli kritiserade. En annan intressant sak är att man även kan kritisera ESRB; De som testar spelen, hur pass bra kan de välja ut rätt åldergräns? Lite blod brukar nu för tiden betyda +15, +18 om det är mycket blod. Detta är givetvis absurt! Att inte få spela spel utan föräldrars tillåtelse, eller åtminstone inte köpa spelet, varför inte? Så löjligt. Saken är, att detta är rekommendationer. Rekommendationer som inte hålls i dagsläget (tack gode gud); När du var ung och försökte gå in på en biosalong med en film för 15+ när du var 12, kom du inte in. Men jag ser idag tioåringar som köper, exempelvis, spelet “Left For Dead II” som har en 18 års-gräns. Detta här man ingen kritik på från vuxna som skyller på våld pga. Spel. På nätet hålls åldersgränser som absolut hårdast, egentligen. De ber en skriva in sin ålder; problemet är bara att man helt enkelt kan välja att man är född 1964, tioende maj.
Så varför oroar sig vuxna (majoriteten av de som oroar sig över spel i över huvud taget, dvs.) då? En av de vanligaste argumenten är att människor ska blanda ihop TV-spelen med verkligheten. Så ett barn spelar spel; blir förvirrad, kan inte längre skilja på spel från verklighet! Får han lov att döda folk nu? Får han inte? Ja, du hör ju.
Ett av de intressantaste och mest hållbara argumenten (tills föräldrarna faktiskt tittar på vad fan som händer i spel) är att spel faktiskt är mordsimulatorer. Att de lär folk mörda! Nej, tyvärr, de gör de inte. Visst, man håller i en pistol och skjuter andra, blir det en mordsimulator då? Vi slår upp ett spel och testar! Vi tar, bara som exempel, GTA - IV (det senaste GTA’t.). Jag skjuter med min granat-kastare på marken under mig. Jag flyger många, många meter upp i luften. Och dör. Och laddar om. Ska jag testa det i verkligheten? Kommer jag flyga +10 meter upp i luften av granatsplitter? Nej.
Det har jag lärt mig från TV-spel! Och kan man skjuta någon fem gånger i huvudet med en revolver utan att de dör i verkligheten? Svar; NEJ. Kan man göra en s.k. “Bunnyjump” i verkligheten? NEJ. Jag känner personligen att de som faktiskt går runt och skjuter andra pga. Spel har något fel i huvudet, rent psykiskt då. Någon form av sjukdom. Eller är extremt, extremt, så det inte finns, lättpåverkade och lättlurade av spel.
Det man väldigt lätt glömmer bort är hur spel också har, för många spelare, en “renande” effekt. När jag spelar spel så känner jag av känsla av lättnad när jag får ta det lugnt, spela och bara vila kroppen i säg. Så spel kan vara adekvat att spela om man vill ta det lugnt. Med personliga erfarenheter och pratande med både kompisar och över chattprogram med andra, har jag hört samma sak från alla; spel har en lugnande effekt på dem.
Ett av de intressanta och mest använda argumenten för att spel gör barn våldsamma är skjutningen i Colombine.
Gärningsmännen där var regelbundna spelare av det gamla spelet “Doom”, och detta skulle då ha gjort dem avtrubbade, vilket gjorde att de helt enkelt kunde och ville utföra dem i verkligheten.
Det mest omtalade spel som påverkar ungdomar, enligt många vuxna och en del forskare, är spelet “Grand Theft Auto”, känt som “GTA”. I senaste spelet är man en okänd kriminell i de lägre, fattiga delarna av New York (NY) och tar sig uppåt i och med bättre kontakter, större rån och värre brott. I spelet så är det oftast mycket våld, bankrån och flykter med bil; Majoriteten av våldet är dråp i form av att skjuta andra brottslingar eller civila, alternativt polisen ibland.
I en intressant text jag läste om spelet, så pratade personen om att “spelet leder till avtrubbning hos den ensamme individen”. Jag har spelat spel enda sedan jag var ca. Sju år, som innehållet mycket våld, mord, sex, biljakter, flykter och skräck. Jag känner ändå starka känslor av nervositet för saker, känslor i form av kärlek, särskilt även då att bruka våld i verkligheten. Det förekommer inte för mig. Och det intressantaste är, att om du slår upp tidningsartiklar där en s.k. “Gamer” utför mord eller våldsamma gärningar, så går de antingen på piller eller har psykiska störningar. Att sedan beskylla spelen på föräldrars brist på koll på sina barn, vad som händer i spelen och kollen på hur spelet faktiskt är, brukar oftast vara anledningen till att sådant här händer. Varför låter de barn som har uppenbara problem spela spel, när de vet att deras barn lätt kan få helt galna uppfattningar? Då skyller man på spelen.
Som slutord vill jag säga att det här med spelvåld är ett, helt klart, överdrivet ämne. Genom tiden har det bara överdrivets mer. De får enskilda fall av personer blir extremt överdrivna och pratas om extra mycket. Givetvis ökar pulsen alltid när man spelar pga. Inlevelse, men det gör en inte mer aggresiv. Alla händelser av våld och problem pga. Spel genom tiderna, det är något fall på flera miljoner, kanske miljarder. Är det SÅ hemskt? Fler människor dör i cancer varje år än vad folk har problem med spel. Fler människor är utan mat än vad folk har spelproblem, under hela sina liv. Givetvis borde man lösa de få enstaka problem, men det är så överdrivet med spelvåldet.
ÄVEN ETT MYCKET STORT TACK TILL LURISO SOM FÖRTJÄNAR EN PUSS PÅ HAKAN (kinden?) FÖR HJÄLPEN! (Annars hade jag aldrig orkat börja med arbetet!!!)
You're my boo! ~
