Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Tjänstekvinnan stod i sin husfrus garderob, mitt i ett kaos av kläder och smycken, när ett mycket vackert smyckeskrin fångade hennes blick. Det kliade i fingrarna, hon kunde inte motstå frestelsen att kika inuti det lilla skrinet. Under ett litet tygstycke i siden låg ett diamanthalsband, glittrandes. Halsbandet speglade i sitt glittrande även möjligheter. Möjligheter som att lämna det fattiga liv hon levde.
Husfrun sov ju faktiskt, konstaterade tjänstekvinnan för sig själv, och gav sig av hemåt med halsbandet väl inlindat och nerstoppad i förklädets ficka. Hon funderade. Husfrun värderade halsbandet väldigt högt, vad skulle hon säga nästa dag?
Väl hemma visade hon halsbandet för sin kära make. Hans ansikte blev glad, men kom plötsligt att förmultnas, när det gick upp för honom att det var ett stöldgods brott. Han väste på sin fru, upprörd och orolig. Hur hade hon tänkt gå obemärkt förbi med detta? Insåg hon inte att hon satte sitt liv på spel? Slutligen lyckades han övertala henne att återlämna halsbandet.
Nästa dag gick tjänstekvinnan för att arbeta. Idag skulle alla mattor piskas, och fönstren tvättas. När hon kom innanför dörren möttes hon av en hand som grep tag om hennes arm. Det var husfrun.
’’Hur kunde du? Din skurk!’’
Tjänstekvinnan, förlamad av överraskningen, förmår sig inte att forma munnen att uttala ord, istället stammar hon skrämt. Hon ryckte sig loss, tog tag i en hink och slog till husfrun i huvudet. Husfrun blev medvetslös. Tjänstekvinnan måste gömma henne! Tänk om någon hittar henne medvetslös på golvet, hon tänkte på ett bra ställe att gömma husfrun på. Under sängen i sovrummet var ett bra ställe och gömma henne på, där ingen skulle säkert gå och kolla. Hon begav sig hem för att fly så fort som möjligt, innan husfrun vaknar upp och varnar hela byn, tjänstekvinnan kunde bli avrättad för stöld och våld. Väl hemma så var maken där som satt och vilade, han mötte hennes blick. Vad hade hon gjort nu då? Hon talade om händelsen och att hon måste fly innan det blir försent. Maken hjälpte till med att packa upp viktiga saker i en korg. Han önskade henne lycka till, hon drog iväg mot skogen. Hon sprang nu allt hon kunde tills hon blev trött, det började bli mörkt.
(Fortsättning följer)
JÄVLIGT DÅLIG.
I'm practically floating in English.
Svar till GeneralS [Gå till post]:
NEJ. Det är din tredje jävla tråd om samma jävla dåliga skitnovell! Skulle du få MVG, HIGHLY DOUBT IT THOUGH, så är det bara tack vare alla jävla hamsterpajare som skrivit åt dig och en jävligt korkad svensklärare!
NEJ. Det är din tredje jävla tråd om samma jävla dåliga skitnovell! Skulle du få MVG, HIGHLY DOUBT IT THOUGH, så är det bara tack vare alla jävla hamsterpajare som skrivit åt dig och en jävligt korkad svensklärare!
I'm practically floating in English.
Svar till Filur [Gå till post]:
Lol, polarn. Ta det lugnt, du behöver inte hata vännen. Det är bara att trycka på returknappen där uppe <-----
Lol, polarn. Ta det lugnt, du behöver inte hata vännen. Det är bara att trycka på returknappen där uppe <-----
Svar till Filur [Gå till post]:
mm.. dina aggresiva kommentarer gör mig inte så upprörd. din citat är dessutom sant.
mm.. dina aggresiva kommentarer gör mig inte så upprörd. din citat är dessutom sant.
Svar till Filur [Gå till post]:
Istället för att lämna dåliga kommentarer så skulle du kunna skriva tips? Grammatikfel? Annars är det bara att ignorera :S
Istället för att lämna dåliga kommentarer så skulle du kunna skriva tips? Grammatikfel? Annars är det bara att ignorera :S
Svar till GeneralS [Gå till post]:
I could, and I did. I din första tråd. Här på hamsterpaj använder man samma tråd inom samma ämne. Sluta skapa nya hela tiden.
I could, and I did. I din första tråd. Här på hamsterpaj använder man samma tråd inom samma ämne. Sluta skapa nya hela tiden.
I'm practically floating in English.
Svar till GeneralS [Gå till post]:
Delar ser ut som du kört dem i translate lite för många gånger.
"Hans ansikte blev glad"? Wtf bro?
Ganska väldigt stressad, förstår inte hur du tänkt få fram något sorts budskap i den.
Delar ser ut som du kört dem i translate lite för många gånger.
"Hans ansikte blev glad"? Wtf bro?
Ganska väldigt stressad, förstår inte hur du tänkt få fram något sorts budskap i den.
Did I say that?
Svar till GeneralS [Gå till post]:
Det duger väl. Jag tänker inte ge tips och grejer då jag sett x-antal trådar som du skapat om precis samma novell, jag tycker att du fått tillräckligt med hjälp faktiskt.
Det duger väl. Jag tänker inte ge tips och grejer då jag sett x-antal trådar som du skapat om precis samma novell, jag tycker att du fått tillräckligt med hjälp faktiskt.
Jag älskar doften av makt på morgonen.
Svar till Filur [Gå till post]:
Let's face the facts. Det där blir nog inget MVG även om någon skulle skriva en fortsättning. Du har skrivit 'den' där det ska stå 'det', 'sin' där det ska stå 'sitt'. Du använder mycket "hon", "hennes", "kvinnan", och när det är två kvinnor med i novellen så kan det bli förvirrande och svårt att veta vilken av kvinnorna du menar. Så förvirrande att jag inte palla läsa klart, även om jag kunde luska ut vem du menade.
Det där skrev du, nu är det så att jag har ändrat på min text? Skulle du kunna återläsa berättelsen och peka ut ställen där din åsikt stämmer.
Let's face the facts. Det där blir nog inget MVG även om någon skulle skriva en fortsättning. Du har skrivit 'den' där det ska stå 'det', 'sin' där det ska stå 'sitt'. Du använder mycket "hon", "hennes", "kvinnan", och när det är två kvinnor med i novellen så kan det bli förvirrande och svårt att veta vilken av kvinnorna du menar. Så förvirrande att jag inte palla läsa klart, även om jag kunde luska ut vem du menade.
Det där skrev du, nu är det så att jag har ändrat på min text? Skulle du kunna återläsa berättelsen och peka ut ställen där din åsikt stämmer.
Svar till Cookie [Gå till post]:
Är det där den enda delen som låter fel? Någon annan del som också är fel?
Är det där den enda delen som låter fel? Någon annan del som också är fel?
Svar till myh [Gå till post]:
Det är så att jag ska lämna in Novellen imorgon, jag vill ha så många goda råd som möjligt innan inlämningen.
Det är så att jag ska lämna in Novellen imorgon, jag vill ha så många goda råd som möjligt innan inlämningen.
Svar till GeneralS [Gå till post]:
Okey, nu börjar jag tröttna på dessa förbannade noveller!
Är du fortfarande kvar i forumet? I så fall skriver jag om skiten åt dig så att det blir någorlunda vettigt språk på det om du lovar att aldrig mer posta en förbannad novell...
Okey, nu börjar jag tröttna på dessa förbannade noveller!
Är du fortfarande kvar i forumet? I så fall skriver jag om skiten åt dig så att det blir någorlunda vettigt språk på det om du lovar att aldrig mer posta en förbannad novell...
Jag hette tidigare Nulb
Svar till GeneralS [Gå till post]:
Du har ju fått hur många råd som helst, folk har så gott som skrivit novellen åt dig, utifrån din idé.
Du har ju fått hur många råd som helst, folk har så gott som skrivit novellen åt dig, utifrån din idé.
Jag älskar doften av makt på morgonen.
Svar till Nulb [Gå till post]:
Wow.. ger du mig order om att inte posta noveller, När jag vill, När jag behöver hjälp? Du är inte en ordningsvakt, är du?
Wow.. ger du mig order om att inte posta noveller, När jag vill, När jag behöver hjälp? Du är inte en ordningsvakt, är du?
Svar till GeneralS [Gå till post]:
Nej, jag är ingen ordningsvakt.
Visa spoiler
Dock tror jag du missförstod mitt inlägg.
Ja, jag är trött på dina noveller.
Men, jag tänker hjälpa dig.
Håller på att skriva om den nu så att du kan se vad man kan göra annorlunda, blir dock inget kanonarbete då jag är trött och inte riktigt på topp men alltid något :)
Nej, jag är ingen ordningsvakt.
Visa spoiler
...Även om jag tror att jag skulle göra jobbet bättre än många befintliga...
Dock tror jag du missförstod mitt inlägg.
Ja, jag är trött på dina noveller.
Men, jag tänker hjälpa dig.
Håller på att skriva om den nu så att du kan se vad man kan göra annorlunda, blir dock inget kanonarbete då jag är trött och inte riktigt på topp men alltid något :)
Jag hette tidigare Nulb
Svar till GeneralS [Gå till post]:
Anyways, jag tycker det är dags för dig att göra något av jobbet själv. Det är ju din novell, som nu tydligen hamsterpajanvändare skrivit och stavat åt dig. Då är det väl i alla fall din uppgift att bedöma om nu deras arbete duger och lämna in skiten. Det kommer nog märkas att du inte skrivit så mycket utav novellen. Har dock inte orkat följa dina trådar om den där jäkla novellen, så vad vet jag, du kanske skrivit mer än vad jag uppfattat det som.
Anyways, jag tycker det är dags för dig att göra något av jobbet själv. Det är ju din novell, som nu tydligen hamsterpajanvändare skrivit och stavat åt dig. Då är det väl i alla fall din uppgift att bedöma om nu deras arbete duger och lämna in skiten. Det kommer nog märkas att du inte skrivit så mycket utav novellen. Har dock inte orkat följa dina trådar om den där jäkla novellen, så vad vet jag, du kanske skrivit mer än vad jag uppfattat det som.
Jag älskar doften av makt på morgonen.
Svar till Nulb [Gå till post]:
Tack så mycket! Skulle va bra om den va klar imorgon. Skulle då kunna få se på den så jag kan rätta.
Tack så mycket! Skulle va bra om den va klar imorgon. Skulle då kunna få se på den så jag kan rätta.
Svar till Danii12 [Gå till post]:
Jag skickar den i PM ikväll, men somsagt den blir inte särskilt bra ^^
Jag skickar den i PM ikväll, men somsagt den blir inte särskilt bra ^^
Tillägg av Nulb 2011-10-07 01:19
Tjänstekvinnan stod i grevinnans garderob. Det hade vart en lång dag och hon kände att hon inte riktigt orkade med detta längre, hon började bli för gammal. Hon var ju trots allt lite till åren.
I kaoset bland långa plymer och färgglada aftonklänningar tyckte hon sig se någonting som blänkte längst in bakom en i särklass smaklös klänning som hon tvivlade ens tillhörde frun i huset. Hon viste om att hon inte borde rota ibland grevinnans tillhörigheter, men det hade som sagt vart en lång dag och frun låg redan och sov… Och hon var nyfiken. Hon flyttade försiktigt på klänningen och fann bakom den en relativt anspråkslös ask utan mörkt trä, inte större än en ägglåda, det hon hade sett blänka var ett enkelt silverspänne. Trotts besvikelsen så var hon nyfiken på varför hennes så förnäma husmor skulle gömma ett skrin så långt bak i garderoben. Kanske var det något hon hade tappat bort, kanske fanns det en möjlighet till belöning! Hon sken upp vid tanken men insåg snabbt att så var inte fallet… Frun i huset hade inte nämnt något om det och det fanns inget damm på asken som visade att den vart borttappad länge. Med en lätt suck av besvikelse öppnade hon dock asken, och hostade till av förvåning. I asken låg det vackraste smycke hon någonsin skådat, det var en lång flätat silverkedja med ett stort pärlformat smycke i guld på. Dock var det inte detta som fångade hennes blick, utan den enorma ädelsten som prydde smyckets mitt. Med skakande händer lyfte hon upp smycket, det kändes kallt och ovant mot hennes slitna händer. Under några sekunders tid stod hon skakandes och tänkte igenom allt hon kunde köpa för pengarna hon skulle få för detta smycke! Ett nytt liv, en ny chans, en möjlighet att leva det liv hon alltid tyckt att hon förtjänat för sin godhet… Dock viste hon att det vore en orätt att stjäla detta smycke, hon var trotts allt en hederlig troende människa! Trotts detta tog girigheten överhanden och hon lade försiktigt halsbandet i en sjal så att det inte skulle rassla i hennes ficka, mannen i huset kunde trots allt fortfarande vara vaken. Hon ställde försiktigt tillbaka skrinet och begav sig hemåt.
Väl hemma visade hon halsbandet för sin make. Vid åsynen av det dyrbara smycket lös hans ögon upp i glädje men förmultnades snabbt då han insåg att detta var stöldgods. Hur i allsin dar hade hon tänkt att hon skulle komma undan med detta!? Halsbandet var förmodligen värt mer än alla deras samlade egendomar tillsammans (torpet inräknat) och han förstod att frun i huset skulle märka att det var borta… Insåg hon inte att hon satte hela deras liv på spel? Insåg hon inte att de båda skulle kunna hamna i fängelse för detta? Förstod inte kvinnan vad hon hade gjort!?
Han fann sig själv ståendes och med arga gester och hårda ord föra fram sin åsikt, framför honom stod kvinnan med gråten i halsen. Hon hade ju trotts allt bara tänkt på deras framtid då hon tog det… Efter detta lugnade han ner sig och satte sig för att tala med henne och de insåg båda två att det inte var hållbart att försöka behålla halsbandet. Det skulle enbart bringa olycka med sig att behålla det.
Tidigt nästa morgon gick tjänstekvinnan tillbaka till grevinnans hus för att försöka smyga tillbaka halsbandet och hoppades att grevinnan inte hade märkt att det var borta än. Dessa hopp försvann dock då hon redan i hallen mötte grevinnan som grep tag i henne och skrek åt henne.
- Inser du vad du har gjort!? Jag har redan kallat på konstapeln och han är här vilken minut som helst!
Tjänstekvinnan, förlamad av överraskning, förmår sig inte att forma munnen till att uttala ord, istället stammar hon skrämt och försöker tafatt ta sig loss från grevinnans järngrepp. I farten lyckas hon få tag på en hink som står i hallen och svingar denna mot grevinnans huvud, den träffar med en dov klang och grevinnan faller till golvet med en hård duns. Grevinnan blir liggandes alldeles orörlig och en lätt strimma blod rinner ned från såret.
Tjänstekvinnan inser först nu vad det egentligen är hon har gjort, detta om något kommer leda till fängelse, eller till och med galgen! Hon måste gömma kroppen, hon måste klara sig undan, inget annat spelade längre någon roll. Hon kände hur paniken började ta överhanden och släpade in den medvetslösa grevinnan i sovrummet där hon tryckte in henne under sängen. Då hon inte fann något bättre gömställe och bara ville fly så fick detta duga. Hon sprang i panik genom byn, vad hade hon gjort? Vad skulle konsekvenserna av hennes handlig att bli? Det var först när hon kom fram till torpet hon insåg att hon fortfarande hade det tunga smycket i fickan. Hon insåg hur detta skulle se ut, den medvetslösa grevinnan under sängen, tjänstekvinnan borta med det dyrbaraste smycket i hennes samling… Hon förbannade sig själv då hon insåg detta, varför hade hon inte tagit sig tiden till att lägga tillbaka smycket i asken?
- Nåväl, för sent att göra något åt det nu, resonerade hon och gick in i torpet där hennes man satt och täljde. När han såg henne insåg han att något hade gått fel, men det var först när han såg paniken i hennes ögon som han insåg hur fel det hade gått. Hon berättade om vad som hade hänt, hur hon hade slagit ned grevinnan och hur hon fortfarande hade smycket med sig. Maken insåg vad konsekvenserna av detta skulle bli och att hon inte längre kunde stanna i byn. De måste ge sig av. De packade tillsammans ihop de få tillhörigheter de ägde och tog de med tårar i ögonen en sista titt på det torp de hade kallat sitt hem under snart 40 år, det torp som inte längre skulle vara deras fristad. Sedan vände de sig om och vandrade in emot skuggorna, med tårarna fortfarande rinnande nedför kinderna. Livet de hade känt fanns ej längre, och det var först då de insåg hur mycket de hade uppskattat det.
Som sagt, absolut ingenting jag är stolt över. Men lets face it, klockan är ett och jag är trött.
Men i alla fall bättre än originalet :)
Tjänstekvinnan stod i grevinnans garderob. Det hade vart en lång dag och hon kände att hon inte riktigt orkade med detta längre, hon började bli för gammal. Hon var ju trots allt lite till åren.
I kaoset bland långa plymer och färgglada aftonklänningar tyckte hon sig se någonting som blänkte längst in bakom en i särklass smaklös klänning som hon tvivlade ens tillhörde frun i huset. Hon viste om att hon inte borde rota ibland grevinnans tillhörigheter, men det hade som sagt vart en lång dag och frun låg redan och sov… Och hon var nyfiken. Hon flyttade försiktigt på klänningen och fann bakom den en relativt anspråkslös ask utan mörkt trä, inte större än en ägglåda, det hon hade sett blänka var ett enkelt silverspänne. Trotts besvikelsen så var hon nyfiken på varför hennes så förnäma husmor skulle gömma ett skrin så långt bak i garderoben. Kanske var det något hon hade tappat bort, kanske fanns det en möjlighet till belöning! Hon sken upp vid tanken men insåg snabbt att så var inte fallet… Frun i huset hade inte nämnt något om det och det fanns inget damm på asken som visade att den vart borttappad länge. Med en lätt suck av besvikelse öppnade hon dock asken, och hostade till av förvåning. I asken låg det vackraste smycke hon någonsin skådat, det var en lång flätat silverkedja med ett stort pärlformat smycke i guld på. Dock var det inte detta som fångade hennes blick, utan den enorma ädelsten som prydde smyckets mitt. Med skakande händer lyfte hon upp smycket, det kändes kallt och ovant mot hennes slitna händer. Under några sekunders tid stod hon skakandes och tänkte igenom allt hon kunde köpa för pengarna hon skulle få för detta smycke! Ett nytt liv, en ny chans, en möjlighet att leva det liv hon alltid tyckt att hon förtjänat för sin godhet… Dock viste hon att det vore en orätt att stjäla detta smycke, hon var trotts allt en hederlig troende människa! Trotts detta tog girigheten överhanden och hon lade försiktigt halsbandet i en sjal så att det inte skulle rassla i hennes ficka, mannen i huset kunde trots allt fortfarande vara vaken. Hon ställde försiktigt tillbaka skrinet och begav sig hemåt.
Väl hemma visade hon halsbandet för sin make. Vid åsynen av det dyrbara smycket lös hans ögon upp i glädje men förmultnades snabbt då han insåg att detta var stöldgods. Hur i allsin dar hade hon tänkt att hon skulle komma undan med detta!? Halsbandet var förmodligen värt mer än alla deras samlade egendomar tillsammans (torpet inräknat) och han förstod att frun i huset skulle märka att det var borta… Insåg hon inte att hon satte hela deras liv på spel? Insåg hon inte att de båda skulle kunna hamna i fängelse för detta? Förstod inte kvinnan vad hon hade gjort!?
Han fann sig själv ståendes och med arga gester och hårda ord föra fram sin åsikt, framför honom stod kvinnan med gråten i halsen. Hon hade ju trotts allt bara tänkt på deras framtid då hon tog det… Efter detta lugnade han ner sig och satte sig för att tala med henne och de insåg båda två att det inte var hållbart att försöka behålla halsbandet. Det skulle enbart bringa olycka med sig att behålla det.
Tidigt nästa morgon gick tjänstekvinnan tillbaka till grevinnans hus för att försöka smyga tillbaka halsbandet och hoppades att grevinnan inte hade märkt att det var borta än. Dessa hopp försvann dock då hon redan i hallen mötte grevinnan som grep tag i henne och skrek åt henne.
- Inser du vad du har gjort!? Jag har redan kallat på konstapeln och han är här vilken minut som helst!
Tjänstekvinnan, förlamad av överraskning, förmår sig inte att forma munnen till att uttala ord, istället stammar hon skrämt och försöker tafatt ta sig loss från grevinnans järngrepp. I farten lyckas hon få tag på en hink som står i hallen och svingar denna mot grevinnans huvud, den träffar med en dov klang och grevinnan faller till golvet med en hård duns. Grevinnan blir liggandes alldeles orörlig och en lätt strimma blod rinner ned från såret.
Tjänstekvinnan inser först nu vad det egentligen är hon har gjort, detta om något kommer leda till fängelse, eller till och med galgen! Hon måste gömma kroppen, hon måste klara sig undan, inget annat spelade längre någon roll. Hon kände hur paniken började ta överhanden och släpade in den medvetslösa grevinnan i sovrummet där hon tryckte in henne under sängen. Då hon inte fann något bättre gömställe och bara ville fly så fick detta duga. Hon sprang i panik genom byn, vad hade hon gjort? Vad skulle konsekvenserna av hennes handlig att bli? Det var först när hon kom fram till torpet hon insåg att hon fortfarande hade det tunga smycket i fickan. Hon insåg hur detta skulle se ut, den medvetslösa grevinnan under sängen, tjänstekvinnan borta med det dyrbaraste smycket i hennes samling… Hon förbannade sig själv då hon insåg detta, varför hade hon inte tagit sig tiden till att lägga tillbaka smycket i asken?
- Nåväl, för sent att göra något åt det nu, resonerade hon och gick in i torpet där hennes man satt och täljde. När han såg henne insåg han att något hade gått fel, men det var först när han såg paniken i hennes ögon som han insåg hur fel det hade gått. Hon berättade om vad som hade hänt, hur hon hade slagit ned grevinnan och hur hon fortfarande hade smycket med sig. Maken insåg vad konsekvenserna av detta skulle bli och att hon inte längre kunde stanna i byn. De måste ge sig av. De packade tillsammans ihop de få tillhörigheter de ägde och tog de med tårar i ögonen en sista titt på det torp de hade kallat sitt hem under snart 40 år, det torp som inte längre skulle vara deras fristad. Sedan vände de sig om och vandrade in emot skuggorna, med tårarna fortfarande rinnande nedför kinderna. Livet de hade känt fanns ej längre, och det var först då de insåg hur mycket de hade uppskattat det.
Som sagt, absolut ingenting jag är stolt över. Men lets face it, klockan är ett och jag är trött.
Men i alla fall bättre än originalet :)
Jag hette tidigare Nulb
Svar till Danii12 [Gå till post]:
Att läsa dina trådar så noggrant intresserar mig tyvärr inte. Men av det lilla jag läst så har jag tolkat det som att folk stavar åt dig, ger dig andra idéer och så gott som skriver hela alltihop åt dig. Är din stavning som den var i första novellen i vanliga fall, så kommer ju läraren märka att du fått en hel del hjälp. Nåja, good luck med ditt MVG, jag tror inte det kommer bli något.
Att läsa dina trådar så noggrant intresserar mig tyvärr inte. Men av det lilla jag läst så har jag tolkat det som att folk stavar åt dig, ger dig andra idéer och så gott som skriver hela alltihop åt dig. Är din stavning som den var i första novellen i vanliga fall, så kommer ju läraren märka att du fått en hel del hjälp. Nåja, good luck med ditt MVG, jag tror inte det kommer bli något.
Jag älskar doften av makt på morgonen.
Jag hette tidigare Nulb
Jag tycker inte om noveller längre...
Det räcker med noveller nu, du kommer inte att få MVG ändå.
Det räcker med noveller nu, du kommer inte att få MVG ändå.
Gå fort och le, så märker folk inte att du är ful.
Forum » Livet » Skola & Jobb » Vad tycker ni om denna novell?
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!