Det som har hållit mig uppe är tankar om att när allting är över så kan jag äntligen andas ut och försöka leva normalt utan att oroa mig över allt. Och det är de som är problemet, jag kan äntligen andas ut och jag oroar mig inte längre. MEN, jag är uttråkad. Är så van att det hela tiden händer nya grejer så nu när det inte gör det så är allt liksom så tomt och stilla. Mitt liv känns så äckligt tråkigt och jag tror att jag snart kommer krevera.
Vad kan jag göra för att få tillbaka gnistan?! Det händer liksom INGENTING. Vill bara ha något nytt och något att se fram emot. Skulle vara trevligt att åka utomlands i 10 år men eftersom jag lever på mitt studiebidrag är det tyvärr inget alternativ.
Can you handle a woman that can eat her own bodyweight, in potato chips?
