Hejsan!
Jag heter Emmy och går i sjuan. Bor i en liten skithåla i Jämtland med ca 6 000 inavlade invånare. Här är folks största intressen typ jakt och att fiska. Själv har jag modelldrömmar och hatar allt vad vildmark och björnar heter. Det finns inte en ända modellagentur inom 50 mil så det är ju totalkört om jag blir kvar här. Folket här pratar världens fulaste dialekt som jag typ håller på att garva ihjäl mig åt & som jag anstränger mig för att inte ta efter. Angående vänner mm här uppe så känner jag mig totalt annorlunda. Ungdomarna pratar om deras jaktlicenser och massa annat tråkigt, jag känner bara "amen K bry". Visst har jag bra vänner här men det är inga som skulle få mig att tveka att lämna norr för söder. Familjen skulle jag inte heller stanna här för. Jag kan ju liksom hälsa på dem ibland...
Dessutom känner jag att nu har jag sett hur det är att bo i Norrland och jag skulle gärna trampa ner hela skiten, så mycket hatar jag stället.
Jag kan rada upp en lista på dåliga saker med Norrland
*Kolletiv trafik existerar typ inte. Det är några timmar mellan varje buss.
*allt är så litet. Skolorna är så fruktansvärt små
*vintrarna är ogenomlidligt kalla och mörka
*fraktiderna tar alltid en vecka längre hit upp
*om man liksom mig är mer intresserad av kläder och skönhet än att gå i skogen och skjuta djur anses man som en riktig fjolla/idiot
*det är så litet och få människor att alla vet allt om alla. Det gäller exakt allt, vem som låg med vem och vem som gjorde si o så.
*det går i slowmotion. Jag vill ha fart men här är allt så lugnt och tråkigt.
Osv osv osv osv....
Jag vill flytta till Stockholm eller Malmö. Storstäder skulle nog passa mig perfekt. Jag gillar platser där det finns mycket folk, mycket att göra, det går fort (vet inte hur jag ska beskriva) och man bara kan gå ut genom dörren och ändå ha nära till allt.
Jag personligen har rätt enkelt för att träffa nya vänner och gillar som sagt att ha mycket folk runt omkring mig. Mamma vill också flytta men hon är så feg och vågar inte ta steget. Jag tror inte att hon vill lämna släkten. Hon har ju bott här i snart 40 år och har ju en viss kärlek till samhället. Men innerst inne vill hon också flytta söder ut d vet jag.
Frågan är hur jag få henne att förstå att jag verkligen inte klarar att vara kvar här. Seriöst kommer jag bli deprimerad av att sitta fast i detta rövhålet. Har konstanta spykänslor av att vara här. Men jag kan ju inte bara packa väskan och dra helt själv heller eftersom att jag bara är 13 år.
Hur ska jag prata med henne för att få henne att inse att vi måste flytta? Som sagt, jag vill verkligen inte se skog, inavlade muppar, tomma torg och snö mer. Jag orkar inte! Hjälp mig :)
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!