Har skrivit den här i någon dag nu, och skulle gärna vilja ha kritik( både positiv och negativ). Stavfel vet jag finns där, men om ni ser dem säg gärna till, likaså grammatiska fel vore bra ;)
Tack på förhand!
P.S som ni ser slutar den mitt i kapitlet längst ner...
Prolog
Den utomjordiska rasen kallad Deaq hade hade samarbetat med U.S.As regering för att rädda hela mänskligheten från utrotning när en komet stor som Venus skulle störta in i jorden.
Då endast utomjordingarnas utrustning var kraftig nog att rädda mänskligheten reste dem till jorden och tog kontakt med jordens då starkaste krafter Sovjet och U.S.A. Eftersom Sovjet föll var det endast U.S.A kvar att med utomjordingarnas hjälp bestämma ett nytt solsystem som människan skulle bo i. 2012, 4 år innan jorden skulle sprängas i luften började den stora ombordstigningen av 9 miljoner människor från alla världens länder och fyra gånger så många boskap och frön från alla jordens grödor.
Ett år senare lyfte utomjordingarnas raket och satte kurs mot Promixa Centauri och dess jordlika planet. När farkosten var framme började genast med utomjordingarnas hjälp byggandet av den första staden.
Vår historia börjar 7 år efter detta...
Kapitel 1
Äsch, grymtade Nero.
– De är väl inget särskilt, de kanske ser mänskliga ut men de är inte det, de är djur.
Deaq är närmare besläktade med oss än vad neandertalarna var, genetiskt sett menar jag då, sa Colt.
Hur då? De utvecklades ljusår från vår sol.
Och det ska jag veta? Ingen vet, naturens under antar jag.
Jag fattar fortfarande inte varför det ska komma några till skolan.
Sluta tjura nu, vi sticker och käkar något.
Nero kom hem sent in på kvällen.
”De kan inte vara mänskliga, de kan bara inte det tänkte han. Aja inget jag ska tänka på nu”. Han tog av sig skorna och gick in.
Ettan var liten men det krävdes inte mer när bara en person skulle bo där. Han kikade in i kylskåpet men stängde det kort efteråt, suckade och lade sig i sängen.
Läxor. Sa han mörkt till sig själv och öppnade böckerna.
”Samma gamla sak hela tiden, vakna, skola, äta, sova OCH läxor”.
Äsch! Sa han och slängde ifrån sig skolböckerna.
Han stirrade upp i taket, allt var det samma: den lilla sprickan i betongen och pyttelilla färgbiten som hade lossnat och blottade den grå betongen.
”Om det inte händer något spännande i mitt liv snart vissnar jag nog bort”. Just då bankade det på dörren. Nero reste sig snabbt upp och lyssnade hårt.
HEY! Nero! Kom ut och stå upp som en man! Sa en mansröst.
Nero gick till dörren och öppnade. Där stod en två meter lång gestalt.
Luke... sa Nero tyst till sig själv.
Vi vill leka, kom ut till oss om du inte är en chicken, Sa Luke.
Tyvärr, men jag leker inte med småbarn.
Du borde passa dig Nero, var glad att jag är på bra humör, sa han och gav sig av.
Jaja, jag ska tänka på det! Ropade Nero efter honom och Luke grymtade högt.
”Jag orkar verkligen inte med idioterna idag”. Han stängde dörren och lade sig i sängen och stirrade på klockan.
Klockan ringde klockan åtta.. ”Nej, vill inte...zz... Jaja går väl upp då”. Han satte sig upp och kollade ut över rummet, han plockade upp skolböckerna från golvet och lade dem i sin ryggsäck och gick sedan direkt mot skolan. Ute var vädret fuktigt och det skulle förmodligen åska. – Suck, jag som skulle se på tv:n ikväll, åskar det blir det inte av, sa han till sig själv och fortsatte gå.
Halvvägs till skolan hörde han välbekanta röster, det var Luke och hans polare. Han började gå mot de skrattade rösterna för att inspektera vad som hände. Luke och två till stod i en triangel och puttade runt någon. Han tyckte sig höra gråt i tumlet men var inte säker. ”Vem det än är så måste jag hjälpa till på något sätt. Jag kan inte bara gå dit, de skulle bara hoppa på mig allihop, men vad”? Han tittade sig snabbt runt omkring efter något att kasta och hittade några småstenar
Dessa kommer fånga deras uppmärksamhet, tänkte han och lät en sten flyga genom luften som prickade Luke mitt i nacken.
Luke vände sig om.
Hallå! Du ville ju leka, kom och ta mig om du kan! Ropade Nero.
Luke och hans vänner glömde vad de höll på med och sprang efter honom. Nero kastade en till sten och sprang sedan. Han gömde sig bakom en stor häck, han hörde hur deras klumpiga steg kom närmare. Plötsligt svepte Nero ut ett ben och den första föll och de andra över honom. Den första av dem som föll rörde sig inte, plötslig blev Nero rädd och böjde sig ner och kände pulsen på den stupade och pustade ut. Han vände nu blicken mot Luke och den andre och gick emot dem. Och tog den andra av Lukes vänner i håret och reste det.
Tre mot en ha? Ni är då bara några idioter, stick iväg. Befallde Nero.
Killen nickade med skräck och förvåning i ögon och gick bort till sin vän och tog med honom över axlarna. Nu var det bara Luke kvar. Han hade redan rest sig och med vrede i ögonen stirrade ner på Nero. Luke förberedde ett slag men Nero var redan i verket och lyckades välta jätten. Nero stirrade på honom ett ögonblick innan han gick bort mot skolan.
Du ska få ige... Sa Luke innan han tuppade av av ännu en liten sten mitt i pannan.
Nero tittade bort mot platsen där han sett Luke och hans kompisar. Han såg att den de slogs mot satt kvar på marken. Han gick närmare och då såg han att personen var insvept i var en stor filt, nu hörde han ett tydliga snyftande. Han satte sig på huk och försökte få ögonkontakt.
Hey, mår du bra? Frågade Nero.
Personen vände huvudet mot honom. Nero flämtade till, det var en Deaq. Han hade aldrig sett någon men han bara visste det. ” Vänta nu djur gråter inte, eller?” Han sökte i sitt minne efter vad han lärt sig på biologi lektionerna. Det enda som kom upp i detta ögonblick var vad Colt sa: Deaq är närmare besläktade med oss än vad neandertalare var, genetiskt sett menar jag då. ” Men, då betyder de... Nej de kan inte vara mänskliga! Detta är bara något lömskt trick. Men vad gör hon här? Jag trodde de bara höll sig till sina rymdskepp” Han skakade huvudet och reste sig upp och gick. Han kände att deaqens blick brände honom i ryggen.
Äntligen är skolan över! Sa Nero och sträckte på sig överdrivet.
Mmh, vill du hitta på något eller? Frågade Colt.
Nej, asså jag måste göra läxor och skit, fick inget gjort igår.
Okey, ses imorgon.
Nero kom på sig själv med att titta efter den där deaqen, och fortsatte bara att titta framåt, men det var då han såg henne, han såg inte ansiktet men hur många andra går runt med en smutsiga filt runt sig. ” Hon står ju mitt i en tågkorsning? Vad gör hon där?”
Du! Kanske dags att stiga av rälsen? Sa han när han stod tillräckligt nära.
Hon vände sig om och såg förvånat på honom. Han drog handen över ansiktet.
Bara kliv av den där jävla rälsen, sa han.
Han hörde ett tåg komma. ”Varför lyssnar hon inte?”
STICK AV DEN JÄVLA RÄLSEN! Ropade Nero men fick ingen respons.
Han stirrade på tåget som kom närmare med en otrolig fart, plötsligt gick allt som i slow-motion och han började springa mot henne på ren instinkt och kastade sig mot henne. Plötsligt satt han där på huk med henne i famnen, hon tog fram sin han och satte den mot hans kind och ett oförklarligt ljus började komma från hennes ansikte.
Kapitel 2
– Vad?... Hörrudu bara håll dig borta från tågspåret, okey? Sa Nero irriterat.
Han fick en förvirrad blick till svar. Nero reste sig och började gå därifrån. ” Jag står inte ut med mer konstigheter idag, gött att snart vara hemma iallfall”. Han började gå mot sitt hem, men kände sig hela tiden förföljd även om han inte hörde någonting mer än vinden susa i träden.
Äntligen helg! Bara att slappa och stirra på tv!... Utom när jag sak jobba imorgon, sa Nero till sig själv och slängde sig i sängen och slog på tv.
Plötsligt hördes dörren öppnas. ”Om det är en försäljare får jag fnatt...”
I den lilla hallen stod samma deaq som han hade mött vid järnvägs rälsen insvept i samma filt.
V, VA!? VAD GÖR DU HÄR!? Vänta nu lugna ner dig, du är bara trött det är allt, sa Han och blundade och öppnade sedan ögon igen.
Där stod hon än. ” Börjar jag bli galen eller”?
Vad vill du? Frågade Nero.
Nu får jag ta och ringa polisen, sa Nero och tog fram sin mobiltelefon och knappade in ett nummer.
Ehh, har jag kommit till polisen? Ehm, det är så att jag har någon idiot som förföljer mig och står i min hall. Hon har långt, starkt rosa hår och är cirka en och sextio lång. Det är en av de där utomjordingarna... Va? Hallå...?
Han knappade in ett nytt nummer i mobilen.
Colt? Kom hit nu! Jag menar NU.
Vad är det som brådskar så? Ehh va? Frågade Colt när han öppnade dörren till Neros lägenhet.
Du kan lite om dessa utomjordiska sakerna, varför följer hon efter mig?
Vad gör hon inne i staden till att börja med? Varför har hon kommit till staden?
Och du tror att jag ska veta det? Är det det enda hon gör? Bara står där i den där filten?
Nero berättade om hur han räddat henne från Luke och hur han räddade henne en andra gång från ett tåg.
– Jag har inte en aning, men kan nog ta reda på det, jag har några kontakter som är skyldig mig några tjänster som kan hjälpa till. Tills dess är det nog bäst att du håller henne här
Va? varför det?
Hon verkar ju följa efter dig så, ja, finns det något alternativ så dela gärna med dig av det.
Nero satt tyst en stund och slängde sedan en blick på deaqen som satt på knä nedanför hans säng och sedan på Colt igen.
Jag jobbar ju imorgon.
Ta ledigt EN dag så får du pengar utav mig då, bara ta det lugnt, du vet att detta är min enda chans att vara riktigt nära en deaq, även om det kommer några till skolan så blir det inte samma sak, sa Colt.
Jaja, jag låter väl henne stanna här inatt.
Nero satt och tittade på tv när han kände att magen kurrade och gick mot kylskåpet och gjorde i ordning några smörgåsar och satte sig i sängen igen och började äta. I ögonvrån såg han deaqen stirra på honom, men när han vände sig mot henne tittade hon ner i marken igen.
Vill du ha en macka eller? Frågade Nero och räckte fram en av smörgåsarna mot henne.
Hon tittade upp mot handen och tog sedan mackan snabbt och började äta den i all hast.
”Hon är verkligen hungrig, undra varför hon går runt i den där smutsiga filten? Hon måste väl ha kläder under? Eller”?
När hon ätit upp mackan såg hon ner i marken igen.
Här, om du är så hungrig kan du väl ta dem, sa Nero och sträckte fram resten av smörgåsarna.
Hon tog emot dem osäkert och började sedan hugga in på dem.
– Jösses! Du måste vara hungrig, jag ska gå och hämta mer åt dig.
Efter en stund kom han tillbaka i rummet med lite mer mat och ett glas varm choklad. Hon åt upp all mat han tog med och sedan räckte Nero chokladen till henne. Hon drack en klunk och gav fram en förvånade blick och drack sedan upp resten i en klunk. Han tog glaset ifrån henne och stirrade sedan intensivt på henne.
Vad heter du? Frågade han.
”Ahh just det... Brist i språket”.
Han pekade på sig själv och sa långsamt och tydligt: NERO och pekade sedan på henne med en frågade min. Först hörde han inget men sedan hördes ett nästan tyst: Nyi.
”Hon kan faktiskt prata, då måste det vara det att hon inte kan språket. Varför skulle hon vara här om hon inte kunde språket”?
Borde du inte göra dig av med den där fåniga filten? Frågade han och började dra i filten.
Hon gjorde inget försök till att hindra honom och han drog av henne den. Då såg han att hon inte hade något under filten, och bara stirrade i ett ögonblick innan han slängde tillbaka filten till henne.
Varför sa du inte att du inte hade några kläder...?! Ahh just det...
Han letade upp några kläder hon kunde ha på sig och slängde dem till henne.
Ta på dig dessa så länge!
Hon tittade konstigt på honom och tittade sedan ner i golvet.
Så ni kan bygga rymdskepp som kan färdas flera ljusår men ni kan inte ens lista ut hur man använder kläder?
– Jag får väl hjälpa dig... A, antar jag.
Han klev fram till henne och tittade bort medan han drog av henne filten och hjälpte henne få på sig tröjan. Sedan försökte han med byxorna innan det inte gick mer.
Jag ger upp... Sa Nero, samtidigt som Nyi ställde sig upp för första gången sedan Colt hade gått och drog på sig byxorna.
V, va? Du kan ju själv, sa han häppet.
Nero hade dragit fram en madrass och ett extra täcke som Nyi kunde sova på och hon somnade så fort hon hade lagt sig i sängen, medan Nero låg vaken länge. ”Jag måste faktiskt erkänna att hon är ganska söt, men det är hundvalpar också. Det är ingen ide att fästa sig på något sätt, imorgon försvinner hon säkerligen, deaqerna kommer bara och hämtar henne. Det är faktiskt ganska sorgligt, jag som hade lyckats lära henne några ord. Vänta nu, vad tänker jag på? Jag borde inte bry mig alls ju, jag visste att detta bara är tillfälligt. Ahh lika bra att släppa det, jag kommer aldrig kunna sova om jag ska grubbla på detta hela natten”.
Nero vaknade när skuggorna fortfarande var långa.
Uhh... Jag hade den konstigaste drömmen ever.
Han tittade långsamt runt i rummet och gnuggade sina ögon, sedan sänkte han blicken och tappade andan för en sekund. ”Det var alltså ingen dröm, shit. Vad sak jag göra, borde inte Colt vara här snart?” Han låg stilla i sängen några minuter till innan han ställde sig upp och började gå mot köket. Några minuter senare kom han ut med sin frukost och satte sig i sängen och slog på sin tv. I ögonvrån såg han Nyi vända sig i sömnen. ” Hur hamnade jag här egentligen? Ahh, shit the same, hon sticker idag i alla fall”. Plötsligt öppnade deaqen ögonen och satte sig upp på knä och tittade ner i marken som dagen innan. ”Är alla lika dystra”?
Nyi, eller vad du heter, varför sätter du dig inte här? Frågade Nero och klappade med handen på sängen.
Hennes ansikte lös upp och hon skyndade sig och satte sig jämte honom. Detta var första gången han kunde studera henne riktig nära. Hon hade långt, starkt rosa hår som slutade under skuldrorna. Från pannan och ner till magen och ut på händerna och benen var ett vinrött märke, nästan som en tatuering även om det var tydligt att hon fötts med det. Men den största skillnaden var ett cirka en decimeter långt och en centimeter tjockt horn, det var skruvat som ett narvalshorn.
Är du hungrig? Frågade Nero frånvarande.
Hu, Hungrig?
Ja? Vill du ha mat, eller?
Hon såg bara förbryllad och ledsen ut till svar.
Just det ja... sa Han och sträckte fram sin sista macka.
Hon tog emot den snabbt och började äta den snabbt.
Hey, Hey ta det lugnt va?
...Lugnt?
...Ehh... Strunta i det. Vart blev Colt av? frågade han just som Colt rusade in igenom dörren.
Tillåt mig att presentera... Ehh vad var det du hette nu igen? frågade Colt
Ixlin, sa en deaq som kom in.
Varför tar du hit mer såna när du vet vad jag tycker om dem? Frågade Nero med hopbitna tänder.
Ehh, ja du ve...
Låt mig presentera mig, jag är Ixlin, jag jobbar med deaq - människo relationer. Vad är problemet?
Nero satt tyst en ögonblick, sedan pekade han på Nyi.
Ehh, hon har förföljt mig sedan igår eftermiddag.
Vet du varför?
NEJ! Klart jag inte gör... Jag förstår inte er deaq.
Okey, då tar jag bara med henne tillbaka till rymdskeppen, jag lovar att hon inte kommer att besvära er mer.
Hur kan du lova det?
För att hon kommer att frysas ner och sedan skutas ut i rymden. Hon är en förrymd brottsling, svarade Lxlin och tog tag i Nyis arm.
Plötsligt sa hon sina första sammanhängde meningar sedan Nero träffat henne fast på ett språk som varken Colt eller Nero förstod. Lxlin svarade på samma språk och vände sig sedan mot Nero.
Är det sant?
V, va? Vad?
Att du är hennes mexat?
Mex vad?
Ehh... Just det... En mexat är på vårat språk ungefär som ni skulle säga mästare eller kung. Med andra ord är hon din gilu, din undersåte, Hon säger att ni gått in i jerzat, pakten mellan mexat och gilu.
Jag har då inte skrivit under något sådant!
Det är inte en skriftlig, utan en genetiskt obrytbar pakt, endast mexaten kan upphäva den.
Jag tror inte jag riktigt förstår...
… Kortfattat sagt, hon kommer att göra allt du säger åt henne, ni skulle kalla det en slav... Men hos deaqerna är det genetisk lag, när hennes ansikte lös upp bestämdes pakten.
Så du menar att allt jag behöver göra för att bli av med henne är att säga upp pakten?
Ja.
Först vill jag veta vad hon gjort för att förtjäna sitt straff.
Hon har lämnat deaqernas rymdskepp utan tillåtelse.
Är det inte lite väl tufft att frysa ner henne för DET?!
Nej, inte enligt oss.
D... Då upphäver jag inte pakten.
”Vad håller jag på med? Jag ville ju bli av med henne...Eller”?
– V, va? Du har ju aldrig sagt något gott om en deaq. Lade Colt in.
Hade det rört sig om en hundvalp skulle jag gjort samma sak, jag sa att de var djur, inte att jag hatar dem.
… Då frågar jag en sista gång, vill du lämna ifrån dig rätten till gilu Nyi?
Nej... Tror... jag...
Då så, då har jag inget mer här att göra, sa Lxlin och började gå mot dörren.
Nero sprang efter och lade handen på Lxlins axel.
– Du... Förlåt för att stört dig, låt oss förbli.. Ehm typ vänner?
Lxlin log – Visst, ses i skolan, svarade han och gick ut genom dörren.
V,va? Skolan?
Kapitel 3
Det var det han menade med det... Sa Nero mörkt.
Vem hade trott att just han skulle komma till vår skola, men vem är det han har med sig tro? Den där tjej deaqen? Frågade Colt.
Nero svarade inte utan satt bara böjd över sin bänk i skolan medan rektorn introducerade Lxlin och en till deaq. Plötsligt hörde han sitt namn.
V, vad? Frågade han förvirrat.
Läraren skakade nedlåtande på huvudet.
Jag sa just att Heina kunde sitta jämte dig... Ska du någonsin vara med på lektionerna, du kommer med mig till mitt kontor efter detta. Sa Rektorn.
Nero suckade och lade sig över bänken igen. ” Först så måste jag ta hand om en hemma, undrar hur det går för henne? Går säkert bra... Och nu ska det sitta en PRECIS jämte mig, suck”. Han märkte att någon satte sig på den tomma stolen jämte honom. Han kunde inte hjälpa sin nyfikenhet så från under armen kikade han på henne. Hon hade mörkrött - rosa hår och ett nästan likadant födelsemärke som Nyi fast detta började vid öronen och gick sedan ner på hakan och ner på halsen och sedan ut på kroppen. Hennes horn var både längre och mer vit – glansig än Nyis.
Hej, jag är Heina, vad heter du? Frågade deaq flickan.
Skit du i vad jag heter så lovar jag att skita i dig...
Nero såg på hennes ansiktsuttryck att hon trodde det var hennes fel och hon såg förtvivlad ut.
NERO!!! Du kan börja gå till mitt kontor och vänta där. Röt Rektorn.
Nero gjorde inga försök att säga emot och reste sig och gick ut ur rummet.
Rektorn kom efter kort efteråt.
Vad tror du att du håller på med? Jag visste att du har problem, men detta är lägre än vad jag trodde. Sa rektorn förvånansvärt lugnt.
Nero gjorde inga försök att svara eller försvara sig då han visste att det inte skulle göra någon skillnad.
… Jag vet gott och väl vad du tycker om deaqs... Men du kan inte döma alla för det som hände. Kan du inte snälla bara försöka vara trevlig mot dessa två? Du vet att detta är min enda chans att komma någonvart i livet. Sa Rektorn.
Och vad skulle jag vinna på det då?
Nämn något som jag skulle kunna fixa åt dig. Jag vet ju att du trots är en av de största skolkarna på skolan ändå har högsta betyg så, vad kan jag erbjuda?
”Hmm... Vad behöver jag? Större lägenhet helt klart... får se vad han säger”.
Det skulle sitta fint med en större lya att bo i, sa Nero utan några förhoppningar.
Fixat! Jag har ett litet hus som jag precis renoverat, om du sköter städningen och trädgården, plus att sköta dig inför deaqerna i skolan är den din.
”V,VAD? Det måste vara någon hake... Men jag har varit här så många gånger att jag nästan känner honom. Han skulle inte lura någon, men han har alltid varit girig till att ha mer makt... Så antar att det låter rätt logiskt”.
Säkert? Vad är haken?
Ingen... Du kan flytta in idag om du vill, det ligger jämte det där sankmarks huset, vet du vart det ligger?
Hur lyckades du få det här? Gratis dessutom? Frågade Colt häppet.
Min kvarnsittningar har betalat av sig... Haha... Tack för hjälpen med mina saker, det skulle tagit hela dagen annars, och Nyi är... Ahh du vet... Svarade Nero.
Ingen orsak, ses! sa Colt och gick.
Nero gick in i det lilla huset och tittade på möbleringen, det var i praktik bara 3 rum i huset, två små sovrum och ett kök / vardagsrum. ”Undrar var Nyi tog vägen? Hon sprang ju efter mig hela tiden, men sen försvann hon bara”. Han tittade först in i köket men hittade henne inte. Han tittade in i sitt sovrum och där var hon inte, sedan knackade han på dörren till hennes sovrum och gick in. Han stannade halvvägs in i rummet, därinne satt hon mitt på golvet helt naken.
Nero? Sa hon.
Ehe... Vad gör du naken?!?! frågade han.
Na, Naken?
AHH! Bara ta på dig lite kläder!
Kläder?
Nero satte handen för ögonen och drog över ansiktet.
Jag måste verkligen lära dig prata...
Han gick in i rummet och letade fram kläderna Colt hade köpt till henne och så pekade han på dem och sa: KLÄDER.
Hon nickade skamset.
Han satte sig framför henne och pekade på en av klädes plaggen och sa: TRÖJA.
– Ta på dig tröjan, sa han gav henne plagget.
Hon tittade på den och lade sedan ner den på golvet. Och såg ledsamt ner i golvet, och plötsligt bröt hon ut i gråt. ” Vad är detta? Varför gråter hon? Ahh jag kan nog be Lxlin fråga henne någon gång, bara han inte är arg på mig... Hur kommer det sig att jag helt plötsligt har blivit vän med två deaqs? Ahh, till och med schimpanser kan skaffa vänner...”
Han lyfte upp hennes armar och började dra ner tröjan över henne, men så råkade ha snudda vid hennes ena bröst.
ah....
V,va vad var det för ljud?, sa han och tittade på henne men utan att se någonting misstänksamt.
”Det är väl bara i mitt huvud antar jag”. Han drog ner tröjan och slängde byxorna till henne.
By...Byxor? Frågade hon och tittade upp.
JA... Det är rätt, men när har du lärt dig det? Du måste ha lyssnat när jag och Colt pratade.
Nyi log överdrivet och ställde sig upp. Hon studerade noga Neros byxor och började klä på sig.
Bra, du kan ju...!
”Vänta nu... Varför bryr jag mig om de är djur? Det finns inget mer djur än människan som klär sig... Kan det betyda, att de faktiskt är som Colt sa? Att de är mer ”mänskliga” än neandertalarna? Jag lämnar detta som en öppen fråga... Se på mig börjar ju bli som Colt, fast utan mörkt skin och glasögon”.
Nero ställde sig upp och började, fast han vände sig sedan om.
Vill du ha mat?
– J,ja?
Kom då.
Nyi sken upp och sprang direkt till Nero och de gick till köket.
Vill du lära dig göra spagetti? Frågade Nero.
Laga?
Nero bara log och började ta fram en kastrull och fylla den med vatten.
Var...Varför så? Frågade Nyi.
Varför man gör så? För att man sak koka spagettin.
Koka?
När vatten bubblar och det kommer upp massa ånga.
Hon såg inte mycket klokare ut utav den beskrivningen men fortsatte fråga om saker så långt hennes ordförråd räckte.
”Varför stack jag till skolan så tidigt idag? Nu måste jag städa upp sen skolan igår... Suck...” Plötsligt ringde klockan och skolan började och elever började komma in i klassrummet. Sist kom Lxlin och Hiena in i rummet och satte sig.
Ehm... Jag vill be om ursäkt för igår... Sa Nero när Hiena satte sig.
– Det är lungt, sa hon och log.
Asså, Jag menar det... Tror jag...
Huh? Vad menar du med tror?
Nej, nej ta det inte på fel sätt... Vi pratar om detta sen...
Okej, sa hon och log igen.
Skolklockan ringde och skolan var över.
Du sa att vi skulle tala senare, sa Heina blygt.
Ehh, ahh just det. Det var inget egentligen. Sa Nero och började gå.
Emm, tror du att jag kan följa med dig hem, jag har frågat min mexat om det går bra.
– Är du också en gilu?
Ja...
Jag fattar inte riktigt vad det handlar om men visst.
Så detta är ett människohus, så simpelt, sa Heina förundrat.
Hur kommer det sig att vissa av er har lärt sig vårt språk och vissa inte? Frågade Nero.
Ehh, va? Alla som får gå ut i ert samhälle borde kunna grunderna.
Jag har en... Vad heter det... Gilu var det ja, som inte kan vårat språk.
Vaa!? Omöjligt.
De steg in i huset och Nero visade henne runt.
Du har fel.
