Jag och min pojkvän har varit tillsammans sen två månader tillbaka. Han älskar mig jättemycket och hela alltet. Jag borde säga samma sak, för jag har starka känslor för honom. Men efter det kommande så kommer ni förstå varför jag tror att jag säger starkare saker än vad jag menar.
Allt började för två helger sedan. Jag och min kille skulle ut och käka. Hans kompis ville hänga med. När vi sitter där på McDonalds (såklart) inser jag att det pirrar i min mage när jag ser åt hans håll. Dagen efter när jag skulle va med min kille så kom han och hans kompis dit igen. Efter ett tag av nekande och tvånget att ignorera mina känslor kände jag att jag faktiskt hade blivit kär i hans Kompis. Det gick en lång dag av mycket tankar och gråt och på kvällen skulle jag träffa min pojkvän igen. Jag hade bestämt mig för att avvakta med att berätta för honom. Dock kunde jag inte låta mig själv hålla det inom mig och det for ut. Jag berättare och han blev riktigt extremt ledsen. Han grät, kunde inte andas osv. Det var verkligen hemskt. Vi löste tillslut det och när jag träffade Kompisen igår så kände jag ingenting.
Igår. Valborg. Jag bestämde mig för att följa med till min bästa kompis pojkväns familj då jag inte var festsugen alls. Så det gjorde jag. Jag åkte dit utan förväntningar och ingen som helst aning om att det skulle bli den värsta, samt den bästa dagen i mitt liv.
Min kompis pojkvän kom en aning senare och med sig hade han en kompis. Tror ni på kärlek vid första ögonkastet? Ja, detta var en sån händelse. Jag tänkte "lite ögongodis kan la inte skada!" så jag fortsatte kvällen som vanligt. Efter ett tag så började något inom mig bubbla. Han var verkligen den absolut snyggaste killen jag sett i hela mitt liv. Tusen gånger snyggare än min pojkvän. Jag fick dessutom höra att han hade velat va med mig hela tiden och att han verkligen ville att jag skulle sova där med dem. Jag insåg då att jag skulle få känslor för killen om jag stannade kvar. Så det blev en massa hysteri när jag och min kompis diskuterade om jag skulle stanna där eller inte. Hon försäkrade mig om att jag älskade min pojkvän så mycket så att jag aldrig skulle göra något med den andra killen. Tillslut stannade jag där. Vilket var ett misstag jag verkligen ångrar.
På natten, när vi skulle sova så fanns det bara en lösning. Min kompis och hennes pojkvän fick dela säng, medan jag och världens snyggaste kille fick dela säng. De gav oss ett täcke som vi skulle dela på. Ett litet täcke. Vi började snacka lite om allt möjligt. Skolan, gamla kärlekshistorier, svek av vänner osv. När klockan började närma sig 4 började vi båda bli lite trötta. Det var riktigt varmt i rummet så jag hade endast trosor och linne på mig. Samt det täcket vi skulle dela runt om kring mig. Tillslut ville han också ha täcke. Vi småbråka lite om det (på skoj) och tillslut fick han dela med mig. Jag vet inte vad som flög i mig men plötsligt ville jag bara krama om honom. Så jag började försiktigt med att krama om hans arm. Vi började snacka väldigt mycket och våra munnar var väldigt nära varandra under konversationen. Det slutade med en kyss.
Hela natten ända fram till klockan halv 10 på morgonen, då det ringde på dörren, kysstes vi och kramades. Vi pratade dock HELA tiden om att det inte kunde bli något heller då han bor 15 min bussresa + 30 min tåg ifrån mig samt att jag har en kille som jag inte kan lämna nu. Inte för allt i världen då min pappa äntligen stöttar att jag har ett förhållande och jag får sova över med honom och allt sånt. Det har jag aldrig någonsin fått innan. Och pappa sa dessa ord till mig: "nu håller du dig till denna killen. Jag vill inte att det tar slut efter någon månad och sen tar du hem en ny kille!". Så, om jag lämnar min nuvarande kille så kommer jag ha hela min familj emot mig.
Jag har snackat med killen hela dagen och mina känslor blir starkare och starkare. Men jag älskar fortfarande min nuvarande.
Jag sitter i klistret och jag behöver er hjälp.. Snälla!
Eminem <3
