Hej alla hamsterpajare! Såhär är det, jag är en tjej på 17 år. Jag vet att vissa av er hatar såna här trådar om hur man klagar på sig själv och hur synd det är om mig själv, om du är en av dom så är det lika bra att du slutar läsa nu. Jag tycker dock inte synd om mig själv, jag är bara jävligt trött på att må dåligt. Jag vet att ingen har det perfekt hemma, så jag tänker inte dra upp mitt privatliv, det blir bara långt och jobbigt för er att läsa.
Men för några år sedan var jag så säker på saker och ting, jag litade på mig själv, jag tyckte att jag själv var söt, jag trodde på andra när dom sa till mig att jag var fin, jag var jämt glad och nöjd, jag levde för varje dag och fanns där i nuet.
Nu är jag så himla vilsen, jag har gått igenom rätt svåra perioder genom åren, ätstörningar och en otrogen pappa som jag knappt träffar bl.a.
Mina ätstörningar förstörde nog mig, jag var så trasig och det gör fortfarande ont i mig när jag tänker på dom tiderna. Jag kan inte påstå att jag är frisk, men jag får hjälp nu och jag äter som jag ska.
Nu litar jag inte alls på mig själv, har jättedålig självkänsla, tycker inte alls att jag är fin, jag kan vara glad då jag umgås med mina vänner eller familj, men samtidigt må så dåligt, jag har nog blivit bra på att dölja det.
Vad ska jag göra? Hur ska jag tro på mig själv igen? Hur ska jag förstå att jag också duger?
Jag är så otroligt vilsen, och hade jag inte haft mina vänner så hade jag förmodligen tagit livet av mig för längesen. OCH jag pratar med dom, vi pratar om allt. Men jag kan ju fortfarande prata med ER också.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!