Namn: Fredrik
Ålder: 15
född: 26 oktober 1995
Bor: i Vaxholm
Hårfärg: mörkbrun typ x]
Ögonfärg: melerade eller typ blå,grå,grön,bruna
Längd: 175
Röker: ja...
snusar: nej
Relationsstatus: nepp
Pojkvän: nepp
Intressen : läsa, politik, spela teater, historia och Tolkien e besatt av hans verk
politisk ståndpunkt: vänsterpartist...
favoritbok: Ung, Bög och jävligt kär av Johannes Sandreyo (väldigt läsvärd bok)
"Folk i det här landet påstår ju att det är så lätt att komma ut som homosexuell och det kanske det är om man är i tjugoårsåldern. Men är man femton,sexton,sjutton så är det ett rent hån mot dom att säga att det är enkelt. Det är verkligen... fördjävligt, för jag vet hur säker man kan vara på sånt där redan i tidig ålder. En del vet ju säkert redan som trettonåringar att dom är homosexuella och ändå tvingas ljuga dom om sin kärlek genom hela tonåren bara för att uråldriga normer, mer eller mindre medvetet, lever kvar i samhället." citat ur Ung, Bög och jävligt kär av Johannes Sandreyo
Varför verkar det som om inget jag eller någon annan i min vänskapskrets gör för att få folk att förstå hur det e att vara hbt och ungdom verkar funka det verkar bara rinna rakt genom huvudet på de flesta jag och en kompis har startat ett evenemang. För att få folk att delta i IDAHO såhär nu i skrivandets stund är vi uppe i 85 som sagt nej till att delta i denna viktiga dag mot homofobi och transfobi. Vad är felet, läste ni inte beskrivningen för att den var på engelska, var det något ni inte förstod, eller vill ni bara inte lägga er i det hela.
Om ni bara visste hur det känns ibland att vara hbt-ungdom, då skulle ni inte vara emot det, då skulle ni aldrig klara er, ibland vill man bara dö visst så känner alla men, det finns studier som visar att självmordsrisken bland unga hbt-personer är högre än för en heterosexuell i samma ålder, för tjejer är risken 2,5 gånger så stor och för män är den över 5 gånger så stor än för en heterosexuell, ändå gör man inga satsningar för att hjälpa oss hbt-ungdomar som har det svårt... men nej fortfarande finns homofobin och transfobin kvar, det finns ni som fortfarande tycker att det e en psykisk sjukdom... finns det något som gör att vi hbt-ungdomar mår dåligt så e det heteronormen. Alla dessa oskrivna regler som säger att vi är annorlunda och mindre värda osv. På grund av all homofobi så behöver det i vissa länder instiftas speciella lagar som försvarar endast hbt-personer...
När ska världen lära sig, när ska straffen för det försvinna, det är år 2010, Uganda planerar att införa dödsstraff mot sexuella handlingar mellan män, det finns många länder i Afrika och Asien som ger fängelse- eller dödsstraff till homosexuella.
Lesbiska kvinnor är mer accepterade i mäns synvinkel för det anses som hett, medans homosexuella män är totalt nej för det hotar männens maktposition...
I Sverige är det tillåtet och ganska accepterat med hbt men ändå inte för att heteronormen styr allt. Vår värld måste förändras och växa upp till att bli ett normfritt samhälle där alla har rätt att vara som de vill utan att dömas eller kränkas! Jag hatar denna värld som aldrig kommer att lära sig, utan att alltid ska någon vara utanför och annorlunda. Jag är en av dessa personer, jag är en av de som är i behov av hjälp men inte kan gå någonstans för att det inom den branschen av jobb finns många som inte tar en på allvar... Varje år förstör heteronormen flera tusen hbt-personers liv. När ska detta upphöra när ska det accepteras! Vissa har förstått att det är inget fel på hbt vissa är så bakåtsträvande och fortfarande anser det vara en psykisk sjukdom! Vi lever i en ny värld där hbt är juridiskt accepterat men när ska det bli etiskt och socialt accepterat?