Jag är inte ateist. Men anledningen till att icke-tänkande drönare är så överrepresenterade är troligen att de mer intelligenta ateisterna inte är intresserade av att ta diskussionen då den, i regel, inte leder någonstans och slutar i meningslöst munhuggande, precis som jag vet att många troende ser på saken. :)
Här är länkarna igen, slutparentesen kom visst med när man klickade på dem vilket ledde till att de inte fungerade korrekt:
Svar till The_ist [
Gå till post]:
Jag delade oändlighetsuppfattningen du tycks ha för en tid sedan, men tänk såhär: Om du lägger ut pinnar på rad, en ny hela tiden, var tar linjen slut? I den fysiska världen kan en sådan konstruktion möjligtvis inte fungera, men om vi säger att varje pinne är en värdesmarkering "1" på en axel i ett koordinatsystem, så fortsätter axeln givetvis även om du väljer ut ett parti på säg, 10^99 markeringar, att titta på. Likadant är det med ditt exempel, om vi vet att det ständigt tillkommer en etta så vet vi även att det finns en etta efter det parti vi observerar. Jag misstänker att logiken bakom ditt resonemang är att det skulle ta oändligt lång tid att få fram den oändliga talföljden då vi ständigt räknar; men om vi vet att det alltid kommer en etta till i sifferföljden så vet vi också att även om du väljer ett parti av tallinjen att observera utan att tiden börjat, så är det alltid en etta till utanför vad du ser. Om du har en grafräknare så kan du testa att knappa in 1/x; det är ett jättebra exempel på hur linjen "tar slut" där räknaren slutar räkna och "magiskt" hoppar upp till motstående "oändlighet", men om vi följer linjen innan den hoppar upp kommer vi aldrig finna punkten vid vilken den tar slut, för det kommer hela tiden mer och mer och mer. Och eftersom det alltid finns mer är det skäligt att benämna det "oändlighet". :)
Om vi ska ta det lite kort kan vi säga att en oändlig oändlighet är vad du kallar för en "evighet". Om vi drar en oändligt oändlig (och opåverkbar) linje genom universum så kan du kanske mäta att du förflyttat dig i förhållande till himlakroppar eller andra objekt, men du kan omöjligt veta om du förflyttat dig längs linjen då det inte är någon som helst skillnad i din relativa position på linjen. I en oändlig oändlighet kan du inte hitta en mittpunkt, till exempel, för den är oändlig i alla aktuella dimensioner (en dimension blir en oändligt lång linje, två dimensioner blir ett oändligt stort plan, tre dimensioner blir en oändlighet åt alla håll och fyra dimensioner blir en oändlig tidsrymd. Eventuella dimensioner över dessa kan jag inte uttala mig om då jag inte är så haj på strängteori).
En ändlig oändlighet åandrasidan är någonting utan slut
eller början, men inte både och. Om vi drar en linje från ditt sovrum som är oändligt lång är det en ändlig oändlighet då den har en start/slutpunkt (beroende på från vilket håll du kommer), men ingen motstående punkt. Eller åtminstonde, den motstående punkten är alltid längre bort än vad vi kan observera. Detta ger oss en oändlighet som vi kan mäta på något sätt, till exempel genom att placera början av linjen vid origa i ett koordinatsystem och sedan låta dess längd representeras av en axel.
Om du läsere den första (den andra begär jag inte att någon ska sätta sig in i, men jag bifogade den för att den är en bättre källa än den första) länken jag klistrade in så kommer du att förstå vissa av problemen som jag menade kan uppstå om vi sätter kvantgravitation som "sanning" istället för relativitetsteori.
Att tiden skulle vara linjär är tyvärr en föreställning du har som kan liknas med den dina motståndare har, "Gud finns inte", utan vidare försök till förklaring. Vi vet inte om tiden är linjär (det förutsätts i relativitetsteori), och vi kan inte bevisa att den är det heller, för även om vi på något sätt kan bevisa att tiden en gång i tiden (höhö) började, så är det enda beviset för att tiden tar slut just att tiden tar slut, och då blir det som du förstår svårt för oss att veta att tiden tagit slut och därmed är ändlig. :) Om tiden däremot aldrig tar slut, så kan vi ju heller inte veta att den är linjär, och vi kan inte veta att den inte kommer att ta slut. Vi skulle däremot kunna mäta att tiden är cirkulär (eller annan figur där slutet och början är sammankopplade) om vi t ex observerade samma händelseförlopp en andra och tredje gång med samma intervall (säg, bildandet av vårt solsystem och uppkomsten av liv på vår planet som utvecklas till sin nuvarande form där alla handlingar är exakt desamma som har skett för oss, en gång per väldigt stor tidsenhet under loppet av t ex tre tidsenheter).
Sedan så finns det ju än mer exotiska uppfattningar om tid, mångvärlds-tolkningen inom kvantmekaniken är (relaterad till) en sådan. Förenklat kan man säga att det i den föreslås att universum ständigt grenar till ett extremt stort, möjligtvis oändligt, antal nya universum, så att alla möjliga händelser förekommer, och alla nya universum grenar till ett minst lika stort antal universum där alla möjliga händelser efter det förekommer osv. Om vi applicerar detta på makrokosmos framfår det att i ett sådant universum kan du inte ha en egen vilja, eftersom alla möjliga scenarion sker parallellt och därmed är du bara ett av alla möjliga händelseförlopp. Varje sådant universum skulle då vara i en bestämd, mycket kort tid (plancktid, med reservation för tryckfel).
Om du vill titta lite på det också så är faktiskt kvantmekaniksektionen av Wikipedia väldigt bra, men det tar tyvärr relativt lång tid att sätta sig in i och jag har ingen sida att tillgå som innehåller en mer lättsmält sammanfattning.
Att orsak och verkan kan förskjutas har också med kvantmekanik att göra. Jag måste dock erkänna att jag inte kan förklara det särskilt bra, eller mer korrekt, knappt alls. Wikipedia är återigen väldigt bra om man vill lära sig kvantmekanik och det finns förklarat där, men för att förstå den specifika artikeln krävs rätt hyfsade förkunskaper om kvantmekanik.
Nu så är det ju knappast så att du skall behöva lära dig kopiösa mängder avancerad fysik bara för att kunna förstå en delpoäng i mitt motargument, men här är iallafall två artiklar som förklarar fenomenen, den andra dock väldigt ytligt (för vidare förståelse där krävs lite rotande inom kvantmekanik):
http://en.wikipedia.org/wiki/Many-worlds_interpretation http://en.wikipedia.org/wiki/RetrocausalityOm jag missat att svara på någonting så får du säga till. :)
