Idag ställde jag mig bredvid min mamma som är 183 cm lång och fick en chock, jag är längre än henne! Jag trodde jag var 182...det här har varit min värsta mardröm sedan länge. Man vill ju känna sig mindre än sin mamma om man är tjej.
I skolan, ja överallt är det jobbigt att vara lång. Jag ligger och gråter om nätterna över att jag inte är runt 160 istället, som är så pass mycket snyggare. Jag får dagligen höra saker om min längd, folk som tittar. Ja ni fattar.
Jag fick tabletter för ett år sedan för att stanna i växten, men det var inte garanterat att jag skulle göra det. Eftersom det bara gällde benen. Jag mår så fruktansvärt dåligt över min längd, det är de enda komplexet jag har, resten kan man ju fixa. Vad ska jag göra? :( vill kunna leva livet utan att krympa ihop och må dåligt.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
