"slå dig ner..." - säger denna man.
Du kliver fram ett steg och drar fram stolen för att sätta dig ner, när du väll sitter ner så dröjer det ett tag innan mannen talar ut igen, du undrar vad du har gett dig in på, hur du hamlade här, tankarna passerar framför dig en och en, frågorna är många men du vet inte vart du ska börja.
Just då rör mannen på sig, han sträcker sig efter något i sin högra ficka, efter lite om och men plockar han upp en tändare, vilket han för emot sig, och tänder.. I ljuset av lågan ser man lätta konturer av hans ansikte, han tänder en ciggarett och andas in djupt, det dröjer säkert fyra, kanske fem sekunder innan han släpper röken fritt och låter den dansa i ljuset.
"Jag är en man med många namn, Folk här omkring känner till mig under kodnamnet Outcast, men hur mycket vet dom egentligen om mig, kan man ju fråga."
En kort tystnad följer, innan han fortsätter.
"Du har säkert en hel del frågor som du vill ha besvarade, tyvärr, är inte jag den rätte du söker efter... Du ser, du vill ha svar, och jag kan ingenting annat ge dig än två saker... Vem jag är, och vad jag slåss för."
Du känner hur du vill gräva fram ett simpelt ord, som.. okay... eller något liknande, för att bevisa att du är införstådd med vad denne talar om, men rädslan förhindrar dig från att göra det.
"Jag är ingenting annat än en människa, Jag försöker bara dra i lite trådar, se till så att saker och ting utspelar sig till det bästa, och göra så många som möjligt lyckliga och glada, tyvärr, så måste man ju uppoffra en och annan på vägen, man kan ju inte rädda alla, förtjänar jag att hatas för det? Kanske, Vem vet."
Han tar ett till bloss utav ciggaretten.
"Vad tjänar jag på allt detta, ja du... ingenting faktiskt, och ärligt talat är jag ganska trött på det, finns ingen uppskattningen, ingen som klappar mig på ryggen och säger att jag gör ett bra jobb, men även under dessa omständigheter, så fortsätter jag med det jag gör, det hör till min natur, likt det du gör om dagarna tillhör din natur, inte är jag den som dömer dig för vad du nu kan tänkas att göra, Varför skulle jag? inte ska jag behöva leka gud, jag har inte rätten till det, lika lite som någon annan här i världen har det, jag gör bara det jag tror är rätt, under - alla - möjliga - omständigheter."
Ett djupt suckande hörs, varpå denne tar ett yttligare bloss och askar ner på golvet.
"Faktumet är att jag fortfarande söker, söker efter lyckan, vem gör inte det, jakten på lyckan har sitt pris, vissa vill ha den mer än andra, vissa kliver över en annan människa för att nå den, vi lever helt enkelt i en värld där medkänsla enbart är ett ord utan förståelse, Något som bara finns, likt... hopp. Ju hårdare man försöker... ju hårdare faller man."
Yttligare ett djupt bloss inhaleras.
"Men ja, jag är trött, så otroligt jävla trött, jag känner mig döende, faktumet är att ja, jag tvekar på att det ens finns någon där ute som känner mig riktigt jävla bra, det gör det inte, men var god och försök att hitta denne om du känner för det, vi kan kalla det för... en omöjlighet, det vore nog det enda rätta, Faktumet är att ju mer vi försöker, ju mer dåraktig anses vi vara, vi vill komma vidare här i livet, men vi står alla mer eller mindre stilla"
Denne man, vid kodnamnet Outcast, tar ett sista bloss och fimpar ciggaretten på bordet, medans han håller ciggen mellan sina två fingrar och låter den dansa runt i cirklar.. man kan tänka sig hur han iaktar denna... dans, med en iskall blick.
"Du går runt om dagen och frågar dig själv hur du ska lösa diverse olika problem, Tycker han om mig? Vad ska jag göra nu? Jag har förlorat min bästa vän...."
En obehaglig känsla kryper fram, får dig att rysa, det känns igenom hela ryggraden, som att han nu lyft blicken från fimpen och stirrar dig rätt in i ögonen, vilket du själv inte vet, eftersom det är för mörkt för att se, du får bara för dig detta, så du sänker blicken ner mot marken.
"...men faktumet är, tror du att jag bryr mig om dina vardagliga problem? överhuvudtaget?"
Känslan kvarstår.
"Var inte dåraktig, du kom hit och sökte efter svar, svar som ligger precis framför näsan på dig, du visste hela tiden men ville bara ha bekräftelse på det uppenbara, du ödslar min tid, egentligen var jag aldrig behövd från första början, eller hur?"
Du hör hur han reser sig upp, och börjar cirkulerar dig, han är tyst... när han går, men man lägger lätt märke till vart han står med tanke på varifrån man hör rösten...
"Det är ganska cute egentligen, tycker du inte, jag menar, allt verkar uppenbart nu när man bara tänker igenom, vardagliga problem, det är något som vi alla behöver ta itu med, men problem som man inte kan lösa, när tiden är knappt och man känner att livet håller på att komma ikapp, vad gör man med dessa?"
Nervöst, och värre blir det, medans han sakta cirkulerar runt dig.
"Som jag trodde, ett svar finns inte att hämta, Jag uppskattar att du ber mig om hjälp, det får mig att känna mig behövd, men ja, jag måste vara ärlig och säga att jag hatar dig för att du aldrig frågar mig hur jag mår, men jag kan väll tänka mig att det inte gör någon skillnad, jag menar, man kan inte ens tänka sig igenom mina problem, inte ens med ens vildaste fantasi..."
Det blir tyst ett tag..
"Varför kom du hit egentligen, det var ju sällan för min skull, eller har jag helt fel, du var säkert nyfiken, på någonting som du inte riktigt kunde sätta ord på, du visste inte vad du skulle hitta, du var aldrig förberedd på det här."
Dörren bakom dig öppnas, du vänder dig blixtsnabbt om för att försöka få en titt på vem denne mystiska människa var, men ljuset utanför rummet var bara för starkt, allt som gick och se var konturerna utav en människa..
"Faktumet är att jag är det du vill att jag ska vara, ingenting mer än så, men i själva verket är jag ingenting annat än kött och blod, du kom som sagt hit och sökte efter svar, det här var det jag kunde ge dig..."
Man ser i konturerna hur han sätter fimpen mellan tummen och långfingret, laddar på och skjuter fimpen tvärs igenom rummet så att den landar på bordet precis mellan dig och där han en gång i tiden brukade sitta, nära dig... fimpen rullar runt i en cirkel... det känns som att tiden går långsammare ju mindre fimpen rullar runt bordet, det tar stopp.. en svag glöd, som dör ut, och röken som dansar sin sista dans i ljuset.
"Behåll den, som ett minne, från mig... till dig."
Visa spoiler
Beklagar ifall det finns några stavfel. Ehh, och jag är tacksam för att jag fick bestula x antal minuter av ditt liv med detta. :)
Mitt liv är awesome. Och ja, du borde vara avundsjuk. ;)
