Nu är det såhär att min skola har igång en stor novell-och dikt tävling som går ut på att man ska skriva en dikt och en novell med temat längtan.
Jag har valt att ställa upp då det åtminstonde KÄNNS som att jag har en god chans med tanke på hur mycket jag älskar att skriva.
Jag har inte börjat på novellen än men skrev en dikt alldeles nyss med titeln "Jag behöver inte längta, så länge mina ögon är slutna", som jag tänkte dela med mig av och höra vad ni tycker.
Så här kommer den:
Jag kollade på fotot, saknade, grät.
Jag satte på musiken i min ipod och lyssnade.
Jag lyssnade, saknade och grät.
Jag blundade och känslorna överrumplade mig.
Dina fingrar rörde vid min korsrygg och jag ryste.
En kall kåre flög längs min ryggrad.
Jag kände fuktiga läppar mot min nacke,
samtidigt som en stark doft av kanel och grapefrukt smög sig in i mina näsborrar.
Ännu en rysning.
Grova händer sökte sig till mitt ansikte och läpparna rörde vid min nacke igen.
Jag kände av dig.
Jag visste att du var här.
Jag ville aldrig lämna den här stunden, och det behövde jag inte heller.
Så länge jag blundade så var du här. Så länge mina ögon var slutna så behövde jag inte sakna.
Jag behövde inte längta efter dig.
Du var ju här redan, här vid min sida.
Jag kände av dig.
Jag kände din hud och din lukt.
Dina läppar som rörde vid min hud.
Dina händer som sökte över min kropp.
Dig.
Du.
Jag längtade. Jag saknade. Jag kände.
Jag höll mina ögon slutna, för det var där du fanns.
Det var där du var verklig.
Du.
Du, bara du.
http://midia.nu
