Jag är nykterist dels pga av personliga själ. Jag har växt upp med en pappa som är alkoholist. Och har även en hel del andra personer i min släkt och närhet där alkoholen (och andra droger) fördärvat deras och andras liv.
Jag är väl emot att andra dricker just eftersom jag vet att det är ingens mening att få problem av alkoholen. Antingen ett beroende eller få problem på andra sätt. Att se hur ungdomar (och framför allt patetiska vuxna, som jag anser borde hittat mognare sätt att umgås på än att dricka sig berusade för att kunna våga saker)
Däremot så ser jag inte ner på personer som brukar alkohol. Det är mest det att jag tycker synd om dom.
Jag vill själv kunna stå för allt jag gör. Jag vill inte behöva ett preparat för att kunna våga göra saker som att vara social, dansa, ragga osv.
Jag håller med dej till en viss del. Att folk som är unga inte börjat dricka kallar sig sig nykterister. Men jag kallade mig inte nykterist när jag var 15 och inte drack. Sen drack jag alkohol när jag var 16. Sen när jag var 17 blev jag nykterist. Jag slutade att dricka.
Nu är jag 18 och fortfarande nykterist.
Jag har många kompisar som är under 18 och nykterister. Vissa har aldrig druckit, och dem ser jag som nykterister. Just för att det gjort ett val. Vi är iofs med i en föreningen som arbetar mot alkohol och andra droger. Och genom den tar vi ett aktivt val.
Jag tror att när man väl gör ett val att bli nykteist så är man det, de flesta kallar sig inte nykterister bara för att de inte dricker.
Jag är fin i Smulias lolitakläder :*