hej..
jag vet inte egentligen om de kommer bli något diskussions värde men jag känner bara att jag behöver skriva av mig just nu..
jag är en kille i 15-års åldern och börjat känna mig allt sämre och sämre på sistone.. mina föräldrar har börjat bråka allt mer, min farsa är samtidigt snäll och en egoistisk jävel som sköter enbart sig själv och så lite som möjligt om mig och min morsa, min morsa är snäll men hon kan inte sluta prata när hon väl börjat. och sen så finns det olika problem som jag har börjat lägga märke till med tidens gång..
min dagsrytm är förjävlig och jag har svårt att få den till någon normal dagsrytm, därför hatar jag bl.a. lov ibland, för jag måste dygna ett par gånger för att kunna somna i " normal " tid sen.
I skolan kan det vara ett helvete ibland då jag kan ha svårt för att våga säga något.. jag vill säga det men vågar helt enkelt inte.. min hjärna motsäger mig ständigt " nej säg inte det, kommer låta jätte skumt " etc.
Jag har alltid ogillat min kropp, det har därmed gett mig sämre självförtroende och säkert påverkat mitt liv, djupare in på den delen vill jag nog inte prata om.. inte för tillfället iaf.
Jag har väldigt ofta undrat över vad in i helvete gör jag, jag har typ börjat snacka med mig själv ibland, jag har försökt och göra saker i hopp med att bara få skita allting..
Jag är även träningsberoende och kan typ få panik om jag inte tränar ibland..
Jag är så rädd men samtidigt glad och trött och utmattad..
Rädd för framtiden, glad för de korta och underbara upplevelserna jag upplevt, trött på allt som skiter sig och utmattad på mitt patetiska liv.
Im often thinking for myself " Welcome to the real (hell) world".
observera, Jag skrev inte detta för att ni ska ha något att diskutera om, vill ni diskutera om någoting så visst, men min tanke var att få skriva av mig lite..
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
