Svar till Lurioso [Gå till post]:
"Nej, för vi har en fungerande teori om hur universum skapats. Ur ingenting. Utan någon magisk hjälp."
Men exakt samma argument kan appliceras på gud-teorin: "Nej, men vi har visst en fungerande teori om hur gud skapades. Ur ingenting. Utan någon magisk hjälp." Jämför nu den teorin med din teori, och du ska se hur likadana de är. Erkänner du inte det vill jag se rejäla argument för den viktiga skillnaden argumenten – och teorierna – emellan.
Som du ser så förklarar ditt resonemang guden lika bra som den förklarar universum. Alltså håller inte ditt originella påstående om att "alla teorier som involverar en gud är rätt så värdelösa eftersom de aldrig kan förklara guden och därför aldrig förklarar någonting alls."
Såvida, såklart, du inte har vattentäta argument som skiljer universums tillåtelse att ploppa fram ur *ingenting*, till skillnad från gudens tillåtelse att göra detsamma, ur ett metafysiskt perspektiv.
"Empiriska data? Då vill jag i första hand se dessa. Naturligtvis skulle inte dessa data kunna bestämma vad föt nått som ger oss medvetande om det inte är hjärnan men så fort det råder konsensus i den vetenskapliga världen gällande dessa data så får jag helt enkelt ändra min uppfattning. Jag är väldigt skeptisk till sånt där."
Intressant svar. Några frågor:
1. Varför vill du se dem innan du kan acceptera att om de fanns och motbevisade teorin att hjärnan skapade medvetandet, så skulle du acceptera detta faktum?
2. Varför skulle dessa data inte kunna bestämma, eller i alla fall starkt antyda, vad för något som ger oss medvetande i stället för hjärnan?
3. Om konsensus i den vetenskapliga världen gällande dessa data är vad som avgör din åsikt i frågan, har du då ändå inte fallit för auktoritetsargument-misstaget? D.v.s., du låter majoriteten av akademiker avgöra vad som är sant och inte sant, oberoende av eget resonemang?
4. Det är bra att du är skeptisk och inte helt blåögd, men om du blir för skeptisk, så övergår skepticismen ifrån vetenskaplig anda och hederlighet till förnekelse av data du själv finner obekväma eller svåra att förstå. Eller? Jag vill inte gärna behöva se ännu en person begå argumentationsfelet "argument from personal belief". Här kan du läsa om det: http://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_ignorance#Argument_from_personal_incredulity
"Till viss del. Jag kan absolut argumentera för en positiv idé men inte när denna idé bygger på fantasier och förhoppningar. Jag kan argumentera för utomjordiskt liv utan några fasta bevis men detta beror på att sannolikheten för att vi är ensamma är så otroligt liten och den tanken ser jag som väldigt positiv.
Sedan får man skilja på "positiv" och "naiv". Som den stolta skeptiker jag är så är jag inte naiv."
Du låter rimlig, givet att du är ärlig i dina svar. Det ska bli kul att se vad du svarar på dessa frågor och invändningar. I nästa post kommer jag med argumenten. Men, är du redo att undersöka dem? Jag kan inte lägga bevis på bordet om du inte orkar undersöka dem i mer än två minuter innan du bestämmer dig för vad du tror, och sedan står fast vid det oavsett vad. Hela poängen med bevis och argument är att de undersöks. Givetvis kommer jag inte att länka till 17 böcker och förklara mig med 10000 inlägg, och du måste inte starta karriär inom området, men en lite objektiv och extensiv djupdykning vore trevligt. Vi får se vad som händer. :)
Vill du att det ska finnas liv efter döden, någon form av gud, ett paradis, etc? Eller vill du att hjärnan ska skapa medvetandet? Jag frågar inte vad du tror är det rimliga svaret, jag vet vad det är. Jag frågar vad du vill att svaret vore.
"Nej, för vi har en fungerande teori om hur universum skapats. Ur ingenting. Utan någon magisk hjälp."
Men exakt samma argument kan appliceras på gud-teorin: "Nej, men vi har visst en fungerande teori om hur gud skapades. Ur ingenting. Utan någon magisk hjälp." Jämför nu den teorin med din teori, och du ska se hur likadana de är. Erkänner du inte det vill jag se rejäla argument för den viktiga skillnaden argumenten – och teorierna – emellan.
Som du ser så förklarar ditt resonemang guden lika bra som den förklarar universum. Alltså håller inte ditt originella påstående om att "alla teorier som involverar en gud är rätt så värdelösa eftersom de aldrig kan förklara guden och därför aldrig förklarar någonting alls."
Såvida, såklart, du inte har vattentäta argument som skiljer universums tillåtelse att ploppa fram ur *ingenting*, till skillnad från gudens tillåtelse att göra detsamma, ur ett metafysiskt perspektiv.
"Empiriska data? Då vill jag i första hand se dessa. Naturligtvis skulle inte dessa data kunna bestämma vad föt nått som ger oss medvetande om det inte är hjärnan men så fort det råder konsensus i den vetenskapliga världen gällande dessa data så får jag helt enkelt ändra min uppfattning. Jag är väldigt skeptisk till sånt där."
Intressant svar. Några frågor:
1. Varför vill du se dem innan du kan acceptera att om de fanns och motbevisade teorin att hjärnan skapade medvetandet, så skulle du acceptera detta faktum?
2. Varför skulle dessa data inte kunna bestämma, eller i alla fall starkt antyda, vad för något som ger oss medvetande i stället för hjärnan?
3. Om konsensus i den vetenskapliga världen gällande dessa data är vad som avgör din åsikt i frågan, har du då ändå inte fallit för auktoritetsargument-misstaget? D.v.s., du låter majoriteten av akademiker avgöra vad som är sant och inte sant, oberoende av eget resonemang?
4. Det är bra att du är skeptisk och inte helt blåögd, men om du blir för skeptisk, så övergår skepticismen ifrån vetenskaplig anda och hederlighet till förnekelse av data du själv finner obekväma eller svåra att förstå. Eller? Jag vill inte gärna behöva se ännu en person begå argumentationsfelet "argument from personal belief". Här kan du läsa om det: http://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_ignorance#Argument_from_personal_incredulity
"Till viss del. Jag kan absolut argumentera för en positiv idé men inte när denna idé bygger på fantasier och förhoppningar. Jag kan argumentera för utomjordiskt liv utan några fasta bevis men detta beror på att sannolikheten för att vi är ensamma är så otroligt liten och den tanken ser jag som väldigt positiv.
Sedan får man skilja på "positiv" och "naiv". Som den stolta skeptiker jag är så är jag inte naiv."
Du låter rimlig, givet att du är ärlig i dina svar. Det ska bli kul att se vad du svarar på dessa frågor och invändningar. I nästa post kommer jag med argumenten. Men, är du redo att undersöka dem? Jag kan inte lägga bevis på bordet om du inte orkar undersöka dem i mer än två minuter innan du bestämmer dig för vad du tror, och sedan står fast vid det oavsett vad. Hela poängen med bevis och argument är att de undersöks. Givetvis kommer jag inte att länka till 17 böcker och förklara mig med 10000 inlägg, och du måste inte starta karriär inom området, men en lite objektiv och extensiv djupdykning vore trevligt. Vi får se vad som händer. :)
Vill du att det ska finnas liv efter döden, någon form av gud, ett paradis, etc? Eller vill du att hjärnan ska skapa medvetandet? Jag frågar inte vad du tror är det rimliga svaret, jag vet vad det är. Jag frågar vad du vill att svaret vore.
Svar till Krillez [Gå till post]:
"Det var mest som en liknelse :) När du sover, och inte är medveten om det... natten går ju alltid fortare än man tycker själv.
Det är som enda referens man kan ha som människa? DU vet ju inte annars hur det är att vara -ingenting- eller hur? Det måste vara som sömn; du är inte medveten om något, en evig sömn."
Att vara ingenting är en metafysisk motsägelse, så nej, självklart vet jag inte det. Då ett ingenting på något sätt *är*, är det inte längre *ingenting*, då det blir ett varande, vilket skiljer sig från ett så kallat ingenting. Men det är inte poängen med min fråga.
Problemet är, hur kan denna *sömn* vara evig? Hur kan den vara 14,5 sekunder lång? Hur kan den vara 1912395^829347 universums tidsåldrar lång? Hur kan den vara oändligt kort? Om vi säger att denna sömn någon gång tar slut, vad händer efter den?
Hur kan den sägas vara i en utsträckning i någon form eller variant av tid? Och om den inte vore det, hur skulle den inte kunna vara det?
"Det var mest som en liknelse :) När du sover, och inte är medveten om det... natten går ju alltid fortare än man tycker själv.
Det är som enda referens man kan ha som människa? DU vet ju inte annars hur det är att vara -ingenting- eller hur? Det måste vara som sömn; du är inte medveten om något, en evig sömn."
Att vara ingenting är en metafysisk motsägelse, så nej, självklart vet jag inte det. Då ett ingenting på något sätt *är*, är det inte längre *ingenting*, då det blir ett varande, vilket skiljer sig från ett så kallat ingenting. Men det är inte poängen med min fråga.
Problemet är, hur kan denna *sömn* vara evig? Hur kan den vara 14,5 sekunder lång? Hur kan den vara 1912395^829347 universums tidsåldrar lång? Hur kan den vara oändligt kort? Om vi säger att denna sömn någon gång tar slut, vad händer efter den?
Hur kan den sägas vara i en utsträckning i någon form eller variant av tid? Och om den inte vore det, hur skulle den inte kunna vara det?
Knug är kung.