Pratade nyss med en vän om kvinnor i Irak och Bangladesh.
I Irak är kvinnor tvungna att bära slöja även turister. Har man inte det blir man gripen.
Kvinnor blir bedömda, du kan inte gå ut med din kille på stan och "uttrycka kärlek". Då du som kvinna kommer få stämpeln "billig".
Det känns som att män har kvinnor som deras "egendom".
Det finns två sidor av arrangerade äktenskap i den kulturen.
Där kan du 1. Bli bortgift med tvång
eller 2. få förslag på män som du får lära känna och sen bestämma dig.
De familjer som följer denna kultur... bryr dem sig mer om familjens rykte, rikedom, makt än om kärlek och sina nära?
Vad anser ni om dem?
Själv fattar jag inte vad dem håller på med. Har dessa människor aldrig älskat? Aldrig känt kärlek? Dem har ju ifs växt upp med denna syn, kanske vet dem inget annat? Det är hjärntvätteri.
Alla ni som gjorde Sv B provet i fredas har säkert läst om "Bollywood säger ja till arrangerade äktenskap".
En mans kommentar va att han tycker det är okej, att det är ett bekvämt sätt för alla och så slipper man ju leta. WHAT?! I dont get it...
Vi pratade bara om det men jag antar att det här bara är några mindre punkter av alla orättvisor det finns i vissa länderna.
Varför tror ni inte att dem har modet att förändra? Att säga att det inte är okej?
Förr i tiden räknades inte kvinnors röst överhuvudtaget. Men det har förändrats. Fler länder har kommit ur det "hjärntvätteri" som pågått. Jag blir chockad över att sådana orättvisor finns kvar i världen överhuvudtaget.
Hur tror ni att vi i Sverige kan förändra? På vilket sätt kan vi säga ifrån? Hjälpa kvinnor i de utsatta länderna att hitta modet och hjälpa dem stå för deras rättigheter.
Ingen status
