Hej!
Jag har en liten fråga, (som blir enormt lång känns de som..) eller liten kanske man inte ska säga för de vore fel - många svarar väldigt olika på den och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig till för att få svaret på den.
Jag och min flickvän, hon är 16 år gammal (snart 17) och jag är också 16, snart 17 år.
Allt fungerar super i vår relation och vi tycker verkligen om varandra väldigt mycket, men de finns saker som gör att relationen blir sämre - hennes föräldrar.
Hennes föräldrar är båda mer eller mindre psyksjuka, hennes pappa går och får hjälp för de, och mamman får inte de. Dom är bokstavligt talat nästan helt dumma i huvudet.
Min flickvän har tidigare åkt till mig, eftersom vi har ett s.k. distansförhållande, hon bor i Västra Götaland och jag i Skåne. De har inte varit något problem, för ingen av oss har skola (varken grundskola, gymnasie eller högskola).
De har då gjort att vi i princip har varit med varandra hela tiden, hemma hos mig, i flera månader. Helt plötsligt ringer hennes mamma till min mamma och kräver att hennes dotter ska hem, fast hon inte själv vill de. Hon blev lovad att åka hit igen.
När hon kommit hem och varit hemma en vecka frågade hon om hon fick åka hit igen, då svarade mamman nej på hennes begäran. Hon argumenterade "Varför?", då svarade mamman "Jag vill träffa 'din kille' först".
Då väljer jag att åka upp till dem och bo där, även om min flickvän inte ville de (de är hon som förbjudit mig, eftersom hon dels tycker att hennes föräldrar (som bor skilda sedan 10 år tillbaka) är extremt jobbiga, och deras lägenhet är extremt rörig och fullt med prylar överallt.).
Jag bodde där i 4 veckor, varav 2 veckor i egen lägenhet med min flickvän, och andra två veckorna i hennes mammas lägenhet - utan låga problem!
Hon tyckte jag var supertrevlig, och vi frågade lite senare om hon fick följa med mig hem - men icke, självklart gick inte de. Hon hade tydligen saker att sköta, "hemma".
Detta stämmer naturligtvis inte. Hon sitter numera bara framför skärmen och har inget alls att göra. Hon vill inte gå ut, hon vill inte göra något. Hon längtar bara efter att få träffa mig igen, och få vara med mig resten av sitt liv - samma som jag vill.
Vi har varit tillsammans typ ett år, och känt varandra i runt 4 år. Vi är säkra på att vi kommer trivas ihop eftersom vi bott och levt med varandra under så lång tid, även om de kanske inte kan garanteras i alla fall.
Jag började argumentera med hennes mamma när jag var där, om varför hon inte fick åka. Hon sa att vi behövde "Vara ifrån varandra lite grann", men varför? De ska ju inte vi behöva om vi själva inte vill - de ingår ju inte i vår relation, de uppfattade jag som extremt löjligt rent ut sagt. Jag blev irriterad.
Sen skulle jag och min tjej gå ut och spela fotboll en kväll, och innan vi gick ut så bad hennes mamma om att vi skulle ta deras hund med oss ut. Jag och min tjej sa nej, för att vi skulle spela fotboll - och den hunden är ung och väldigt vild. Jag erbjöd mig istället att vi skulle gå ut med den när vi kom in från fotbollen, typ 00:00.
Klockan 00:05 kommer hennes mamma in (då har vi varit inne i 5 minuter) och säger "[mitt namn] nu får du packa väskorna och åka, Ni gick inte ut med hunden som lovat."
Då tänkte jag: Är hon helt jävla dum i huvudet eller? Förlåt, behövde faktiskt använda mig av svordomar.
I alla fall så fick vi planera min hemresa, med tåg. Tåget var självklart svindyrt eftersom hon tvingade mig att köpa de några timmar innan de var fullsatt på alla tåg. (vi pratar om runt 400, annars kostar de runt 130 kr)
Sen nu, en vecka senare (nu är vi i realtid!) frågar min tjej om hon får åka hit igen, de får hon fortfarande inte. Anledningen? Bra fråga.. Jag vet faktiskt inte helt ärligt, jag är helt irriterad just nu.
Frågan är då, har hennes mamma rätt att bestämma över vad hennes dotter får göra? Min flickvän kallar inte henne mamma, utan vårdnadshavare. Så mycket hatar hon sin 'mamma'.
Detta har varit ett socialärende som avslutades i måndags. De ledde ingen vart, båda föräldrarna fejkade allt dem sa. Pappan har misshandlat henne tidigare när hon var liten, vilket han också förnekade.
Vidare har även Pappan mordhotat mig, av okänd anledning. De framkom via min flickväns syster, som inte alls har något emot mig - hon tycker jag är en rolig person helt enkelt.
Detta har jag Polisanmält då han använt våld tidigare blev jag helt ärligt enormt rädd och var rädd för mitt liv.
Frågan är, har hennes mamma (pappa som har lite vårdnad) rätt att bestämma om hon får vara här eller inte?
Jag har svårt att tänka mig de, men alla säger som sagt olika.
Vi kan försörja henne utan problem om hon bor här, vi har bra ekonomi. Min mamma vill de, och så även min pappa och min syster. Alla gillar henne enormt, en härlig tjej. Men mamman och hennes pappa kommer göra allt för att få hem henne igen - fast hon INTE vill!
Jag har ringt Polisen, Socialen och BRIS men alla dessa myndigheter svarar olika på mina frågor, fast jag läser upp från ett papper (eftersom jag vill vara säker på att historian inte ändras).. Så nu vill jag gärna ha er hjälp.
Kan mina föräldrar bli straffade för något om hon vill bosätta sig här och bo här till hon är myndig? Kan föräldrarna anmäla oss för något mer än att hon är försvunnen?
Kom ihåg!
- Min flickvän är 16 (snart 17), ej myndig och bor hos mamman.
- Vi bor på långt avstånd, Västra Götaland - Skåne.
- Vi har råd att försörja henne om hon flyttar hit.
Jag menar på att reglerna borde lättas ju närmre 18 man är, om hon inte får bestämma ett jävla skit numera när hon är 17, hur fan ska hon då göra de när hon är 18? Jag förstår inte moralen.
Och vad jag personligen tror är att hon får vara här av sin personliga fria vilja som vi alla har, och vägra gå hem. De ska hon ha rätt till - en så kallad mänsklig rättighet som alla svenskar har.
Aja, hoppas verkligen jag kan få några frågor besvarade, och hoppas ni orkade läsa.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!