Flera filmkritiker och andra personer klagar på 3dn, säger att den inte tillför något i filmen, medan andra menar att den ger en helt annan och bättre upplevelse.
Vi har t.ex. Roger Ebert som hatar S3d.
http://www.newsweek.com/2010/04/30/why-i-hate-3-d-and-you-should-too.html
Och någon som tror på S3D
http://5z8.info/how2printmoney_s5w5t_whitepower (länken ser bara skum ut, shadyurl.com)
Själv såg jag Avatar i 3d och jag hittade en del att klaga på i 3dn där, men visst blev upplevelsen grymmare. Fast tycker den filmen är lika bra/dålig i 2d ändå. 3dn gjorde bara miljön visuellt "coolare"
Några månader senare såg jag The Eye, en dokumentär filmad i stereoskopisk 3d. ( http://dasauge3d.wordpress.com/ sidan är på tyska tyvärr) och det är en dokumentär utan visuella effekter.
De lyckades verkligen med 3dn enligt mig, de var som att man själv var på plats och såg allt med egna ögon, vilket inte var känslan jag fick av Avatar.
Utifrån det känns det som att S3D enbart bör användas vid filmer som är filmade i vår verklighet, eller hur jag nu ska säga det. Inga påhittade 3d-världar typ. Då menar jag filmer som De tolv apornas arme, men inte Avatar, Shrek osv.
Men det är mina åsikter, luddiga som dem är. Var har ni för syn på S3D och vad/när/hur/varför det skall användas eller inte användas?
Hey, guess what has two thumbs and still doesn't give a crap?