Vikingar, från fornnordiska víkingar, var sjökrigare eller sjörövare från i huvudsak nuvarande Danmark, Norge, Sverige, Island och Färöarna, som deltog i båtburna plundringar och krigståg i Europa och Västra Asien från 793 fram till 1066, det vill säga under den yngre järnålderns sista period, som också kallas vikingatiden. Vikingarna bedrev också omfattande handel
Sedan nationalromantiken på 1800-talet har begreppet vikingar utvidgats så att det oegentligt ofta syftar på alla skandinaver som levde under vikingatiden. I de isländska sagorna används norrœnir menn som en beteckning för de manliga invånarna i Sverige, Norge och Danmark.
[code]Vikingarnas utrustning[/code]
Vikingarnas utrustning kunde bestå av yxa, kastspjut eller pilbåge samt sköld. Vanliga vikingar hade långbyxor, kolt och mantel av ylle, samt luva eller mössa. Vanligen var det bara stormän och deras hird som hade hjälm, ringbrynjeskjorta och svärd.
Vikingatidens svärdsklingor kunde vara damasksmidda, det vill säga att klingan var smidd delvis av kolfritt och delvis av kolberikat stål. Det ger ett vackert mönster av ljust och mörkt stål. Klingor från Rhenlandet i Frankerriket var särskilt eftertraktade på grund av deras höga kvalitet. Som regel stod smedens namn skrivet som ett slags varumärke på klingan.
Det är en utbredd felaktig föreställning att vikingarna bar hjälmar med horn.
Förutom de vikingar som sökte sig till väringagardet i Konstantinopel verkade även västliga vikingar som legoknektar. Frankerna tog ibland vikingar i sin tjänst för att skydda sig mot andra vikingar
Att vikingarna kunde slå till mot områden så långt från sina hemländer berodde på den högt drivna skeppsteknologi som utvecklats i Skandinavien under slutet av yngre järnåldern. Under vikingatiden fanns ett flertal olika skeppstyper. När man drog i viking användes krigsskepp, det vill säga relativt smala men långa skepp. I skriftligt källmaterial omtalas dessa som "långskepp" och "sneckor". Enligt samma källor kunde ett krigsskepp bära mellan sextio och hundra man.
Runstenarna är en viktig samtidskälla för vikingatida expeditioner, och namnger många olika aktörer. Sådana stenar återfinns på flera platser i Norden. Ett exempel är runstenarna i Mälardalen i Sverige, som restes till minne över det ödesdigra Ingvarståget in i dagens Ryssland under tidigt 1000-tal. Förutom att vara en källa om vikingarna, så är runstenarna också källor till samhället i övrigt i de nordiska områdena.
Allt är taget från en fin seida som heter
http://sv.wikipedia.org/wiki/VikingPTFO!