Hej!
Jag är 17, fyller 18 i sommar.
Jag känner mig allmänt nere oftast, varför?
Jo för att jag aldrig fått känna att någon älskar mig!
Kärleken är ju människans bensin och den tanken har varit helt tom i hela 18 år snart.
Är det då konstigt att jag inte pallar mer?
Känns ibland som det är bättre att bara ge upp!
Vad är fel på mig då?
Ja hade jag vetat det så hade jag inte skrivit detta!
Jag har vänner, vänner som bryr sig om mig!
Jag var kär i en tjej, men misslyckades rejält, då jag var alldeles för snäll emot henne hela tiden, så blev hon kär i min polare istället.
Dem är nu ett par!
Men inte ångrar jag något där, då hon är min allra bästa vän.
Hon bryr sig verkligen, vi snackar hur mycket som helst. Hon vet att jag vart kär i henne och allt, hon säger att jag är bland dem bästa personerna som finns. Men vad spelar det för roll?
Jag lyckas ju aldrig få en tjej, jag festar ibland, men inte ens vart nära ett strul!
Jag är väll inte heller direkt ful, men inte heller något vackert att kolla på!
Men jag kan tyyp fånga en tjejs intresse på msn, men sedan när vi träffas blir det aldrig något!
Kan det vara så att han som kallas "gud" glömde ge mig några egenskaper att älska?
Det som tynger mig mest, är att ALLA mina närmaste polare har partners, och då är dem ständigt upptagna med varandra.
Känner mig helt enkelt som en menningslöst kuggjul i denna världen, den hade funkat precis lika bra, om inte bättre utan mig!
Men jag vill ju försöka ändra på detta, kan ni ge mig tips?
Då jag nu sitter här vid datorn 24/7 på sommarlovet.
TACK om du ens läste detta!
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!