Häromdagen kom Salvator in på frågan om vi människor har verkliga rättigheter eller inte. Det som brukar kallas för ”naturliga rättigheter”. Den svenske liberalen Johan Norberg definierar det hela i sin bok Fullständiga rättigheter – ett försvar för de första 21 artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (Timbro 1999) som att vi har en naturlig rättighet för att vi helt enkelt är människor och att vi får kunskap om dessa rättigheter genom vårt förnuft.
Observera att naturliga rättigheter inte har något med lagstiftning att göra. En människas naturliga rättigheter förblir desamma oavsett vilka rättighetskränkande lagar en stat pålägger sina medborgare. Även om Burma fängslar oliktänkande och Afghanistan fängslar människor som lämnat islam så har burmeser och afghaner ändå samma moraliska rättigheter som vi västerlänningar har genom vår mänskliga natur.
Har vi en naturlig rättighet så innebär det att en regering exempelvis inte behöver motivera varför de gör den rättigheten till allmän lag. Vi har ju rätt till det så vidare motivering behövs inte som lagstiftning kring exempelvis fortkörning behöver.
Så min fråga är; Har vi människor rättigheter som vi alltid har rätt till? Deklarationen om de mänskliga rättigheterna bygger på den tanken och de nazistiska ledarna åtalades och dömdes för brott mot dessa rättigheter trots att de inte fanns i tysk lag under Förintelsen.
Ingen status