Ser man sina nära och kära? Går livet i revy framför ögonen på en? Färdas man genom en mörk tunnel mot ett ljus i andra änden?
Är det så att det långsamt blir mörkare och mörkare/ljusare och ljusare tills man försvinner eller är det kanske något helt annorlunda som händer i den stunden?
Jag ska väldigt kortfattat ge en liten personlig teori som grundar sig i vetenskap gällande detta.
Det finns ett intressant ämne som kallas DMT. Det är en förkortning såklart, men ni behöver inte känna till det fullständiga namnet då det inte känns nödvändigt.
DMT finns i vissa växter och även i människans kropp.
Vad är då som är så speciellt med ämnet? Jo, det är troligtvis den starkaste hallucinogena drogen som finns, och en hallucinogen drog är en drog som får en att hallucinera.
Drogen har använts sedan urminnes tider av t.ex indianer i sydamerika för läkande syften.
Människor som testat denna drog nämner att de försvinner i en annan värld. En värld fylld av levande mönster, av underliga oförklarliga varelser som använder sig av ett lika underligt språk.
Att tiden förändras och att resan känns som att den tar tusentals år när upplevelsen egentligen endast tar ett par minuter.
Så gissa vad? Vissa forskare anser att det utsöndras en stor mängd DMT från hjärnan precis innan döden.
Varför är då frågan, till vilken nytta, och vad har detta för effekt?
Kan det vara så att det är en mekanism för att göra döden mindre obehaglig? För att förlänga ögonblicket?
Om hjärnan får en dos av DMT precis innan man dör så kan de där minuterna/sekunderna precis innan döden kännas som en evighet.
Den evighetskänslan kommer därefter gradvis att avta när hjärnan slocknar (deprimerande ordval jag vet), men detta kanske känns som låtsäg en resa där för varje år så ser man allt lite mer grumligt.
Att man försvinner väldigt långsamt medan man lever i en mystisk värld fylld av färger och mönster.
Det kan även vara så att man ser annat under resan. Vänner, familj, diverse platser man minns, vem vet. Ungefär som att drömma.
Med andra ord så är teorin att det man upplever innan döden känns som en extremt lång resa i ett fjärran land/annan dimension. Detta istället för den vanliga uppfattningen att det "bara blir svart" så är det slut.
Vad tror ni om detta. Vänligen diskutera.
Jag har sex med bacon
