Jag är sjukt nere nu, har ingen vilja längre, jag är jämt jobbig mot mina föräldrar , fast det har ja inte märkt föräns nu, och då tänker ja tillbaks på hur länge jag hållt på. Jag känner mig hur ensam som helst för att jag oftast sitter framför datorn, jag hatar verkligen när jag gör det, jag känner mig alltid jobbig när jag är med mina polare, även fast jag inte är de. Jag orkar inte göra nått mera, ja hatar verkligen mitt liv nu, för er kanske det inte låter som något , har glömt några detaljer.
Jag har varit deprimerad i cirka ett år nu, jag va nära på att sluta allt, fast då tog jag mig ur allt, fast nu är det tillbaks igen, Jag orkar verkligen inte att va här mer, jag behöver hjälp, annars pallar jag inte.....
Ett hjärta utan tacksamhet är som ett ljus utan veke. Det brinner inte.
