Alla religioner/livsåskådningar baseras såvitt jag vet på två teser(anmärk gärna om ni känner till något undantag):
1. Det finns en Gud/ande/omnipotent kraft som antingen på något sätt har skapat eller bidragit till skapandet av universum.
2. Det finns ett liv eller någon slags tillvaro efter döden.
Vart man än letar så är dessa två påståenden oskiljbara, religioner kan skilja sig något oerhört, men dessa två finns det alltid inslag av. Men varför? Kan den ena existera utan den andra? Låt oss ta en titt på hur det skulle kunna se ut:
Alternativ 1: Det finns någon typ av Gud, men inget liv efter döden. När döden inträffar, förmultnar kroppen och individen upphör att existera, alltså ett ateistiskt antagande, men med en Gud, som kanske står för skapande, men inte bryr sig om sina kreationer(detta antagande skulle alltså kunna vara en "hardcore" version av Deism)
Alternativ 2: Det finns ingen Gud, men det finns något form av tillstånd efter döden, själen tar sin boning i något annat föremål, eller absorberas av omgivningen eller dylikt.
Är dessa två alternativ en omöjlighet? Vilket är mest troligt/realistiskt? Vilket är att föredra(om man nu tillåts utrycka sig så)?
Det är nog få troende som kan tänka sig en Gud utan ett liv efter döden, men visar inte det vilket tydligt utryck för önsketänkande religion är? Försvinner syftet med att vara religiös om livet tar slut efter döden?
Och om man som religiös verkligen tror stenhårt på ett liv efter döden, borde man inte då ta Guds ord på lite stort allvar? Vad är trots allt mindre än ett århhundrande på jorden i utbyte mot en evighet vid Jesus sida?(alternativt omgiven av oskulder). Den absoluta majoriteten av kristna bryter konsekvent mot en stor del av påbuden, de nyttjar prostituerade, droger, svär i var och varannan mening, ljuger och bedrar.
Det känns som att de flesta lever i någon typ av kompensationsrelation till Gud. "Ok, jag var dum förut, men idag ska jag gottgöra det(rest från avlatsbrevens tid?)" och inställningen att det som räknas är att man har goda avsikter(Gud ser säkert genom fingrarna och släpper in mig i himmelriket).
Eller är det så att innerst inne tror de flesta inte på ett liv efter döden?
Och finns det ett liv efter döden även för skabbkvalster och binnikemaskar? Eller är det bara högre stående livsformer? Hundar? Schimpanser? Eller borde man fortfarande applicera det gammeltestamentliga synsättet och se på djuren som själalösa maskiner skapade för människans åtnjutande?
Många frågor, men nog borde det finnas någon som kan besvara dessa?
Tillägg av mudrizeff 2010-09-22 23:50
Och är Gud nödvändigtvis god? Vad finns det som tyder på det? Att världen är underbar att beskåda är väl subjektivt och vi har ju möjlighet att uppleva både upplyftande och förkrossande känslor. Kan det vara så att när Gud stänger en dörr, öppnar han en ny, för att sedan kunna stänga den igen och således frossa i vårat elände? En majoritet av jordens befolkning lever ju trots allt i en eländig tillvaro. Är inte föreställningen om en god Gud ytterligare ett utfall av önsketänkande?
Och är Gud nödvändigtvis god? Vad finns det som tyder på det? Att världen är underbar att beskåda är väl subjektivt och vi har ju möjlighet att uppleva både upplyftande och förkrossande känslor. Kan det vara så att när Gud stänger en dörr, öppnar han en ny, för att sedan kunna stänga den igen och således frossa i vårat elände? En majoritet av jordens befolkning lever ju trots allt i en eländig tillvaro. Är inte föreställningen om en god Gud ytterligare ett utfall av önsketänkande?