Ordet "värde" använder för att definiera hur högt något eller någon är värderad. Alltså hur långt en viss individ är villig att gå för det eller den som har värde.
Om vi då applicerar det här på frasen så innebär det att alla värderas lika högt utav alla. Detta är helt verklighetsfrånvarande. Alla värderar olika människor olika mycket, jag värderar människor i min närhet högre än människor som jag aldrig har hört talas om, det ter sig självklart. Den enda som kan värdera alla exakt lika högt kan omöjligen värdera någon högt, en människas kraft räcker inte tillräckligt för att hjälpa alla människor i världen så mycket som man bör hjälpa en nära vän.
Jag har dock ofta märkt hur man försöker använda den här frasen för att rättfärdiga allas lika rättigheter. Detta implicerar att man måste värdera, eller med andra ord tycka om, någon innan de kan ha rättigheter. Detta är för mig vidrigt. Att bara tänka dessa tankar innebär att man sätter sig själv på ett piedestal för att godtyckligt avgöra vem som har rätten till liv, frihet och egendom. Det är motsatsen till verklig tolerans, verklig tolerans är att man kan erkänna rättigheterna till människor som man inte tycker om.
Min frågeställning är hur den här frasen någonsin fick ett sådant ivrigt bruk hos svenskar, eller hur den någonsing började användas seriöst av politiker.
Ingen status
