Hej, sitter och bearbetar en novell som ska vara inlämnad på fredag, skulle dock gärna ta emot lite respons, så säg ärligt vad ni tycker.
Rätta gärna om ni ser något som inte alls ser bra ut. Och en eventuell titel.
Tack på förhand!
Jag ser Matti gå in i gränden, jag ser hur de tre AIK-supportrarna går efter. Ändå gör jag ingenting, jag smyger närmare och hör hur knytnävslagen, jag får bilder i huvudet om Mattis sorgsna ansikte, alldeles blodigt och tilltryckt. Vågar inte gå längre fram, står kvar bakom hörnet och lyssnar, det är när jag hör järnföremålet klinga, jag vänder mig om och springer därifrån.
Jag vaknar, skyndar mig bort till toaletten och kräks. Jag skäms. Inte ens i drömmen vågar jag rycka in. Trött som jag är, återvänder jag till sängen, tredje natten i rad, när ska det få ett slut?
Jag vaknar hastigt av att klockan ringer, vänder och vrider på mig innan jag bestämmer mig för att gå upp. Det är torsdag, jag har ingen lust att gå till jobbet, allt jag tänker på är stackars Matti, hur kunde jag bara stå där? Jag bestämmer mig för att gå ner till puben, kanske lyckas jag dränka mina tankar med lite Heineken.
Det är den 26: e idag, dan efter löning. Om allt vore som vanligt skulle Matti sitta vid den Gröne Jägarn, men nu är inte allt som vanligt. Matti har blivit brutalt misshandlad och jag var för rädd för att göra något. Jag som tränat på gym sen jag var 16, jag som gått 3 år på kampsport, jag som alltid hamnade i bråk i gymnasiet, jag var rädd.
Trots att jag egentligen inte vill, beger jag mig mot gränden, mot gränden där allt hände.
Jag går på den gråa, smutsiga kullerstensgatan samtidigt som jag undrar, varför. Varför är jag nyfiken? Vad finns det att se? Jag struntar i tankarna och går ner mot gränden. Det känns lite kusligt, inte direkt Stockholms mest besökta gränd. Jag står nu på samma ställe som jag stått och lyssnat på slagsmålet, jag fattar mod och går vidare in i gränden. SHIT!
---------------------------------------------------------------------------------
Jag sitter på Gröne Jägarn, det är match, stämningen är som vanligt på topp, ljudet av alla glada fans. Vad mer kan man önska sig? Upptagen som jag är med matchen, vänder jag mig om för att se vilka som är härinne, ingen jag direkt känner igen. Allra längst bort sitter ett par ungdomar, säkert nyfyllda 20år, skrattar och njuter av matchen. MÅL!
Lokalen nästan sprängs av jubel är Hammarby gör mål för tredje gången i matchen, det regnar öl över hela lokalen, människorna ställer sig upp, hoppar omkring med armarna runt helt okända personer, glädjen är enorm, nästintill en obeskrivlig känsla. Nu är det inte många som sitter ner i de slitna tygsofforna, den Gröne Jägarn förvandlas till ett himmelrike varje gång Bajen gör mål. Ramsorna flyger över rummet, högt och tydligt.
Ramsorna byts ut mot vrål, in genom fönstret flyger en stol, supportrarna rusar ut mot lokalen. Jag, som inte direkt är intresserad av slagsmål, tittar ut genom fönstret och undrar vad som händer där ute. Jag ser hur minst 50 AIK-supportrar står uppradade, redo för slagsmål, redo för våld. Sirener hörs på avstånd, polisen är på väg, slagsmålet är vilt och har inga gränser, ett tiotal ligger på marken, avsvimmade. Jag känner mig tom inombords, tar mig ut bakvägen, lyckas undvika mobben. Jag börjar gå på den smutsiga kullerstensgatan när jag märker hur 3 AIK klädda typer går efter mig, jag hör hur deras fotsteg ökar, jag vänder mig om och ser att de nu springer emot mig.
Jag grips av panik, svänger in i en gränd i hopp om en utväg. Min plan misslyckas, det är en återvändsgränd. Det dröjer 5 långa sekunder innan AIK-supportrarna dyker upp.
”Håller du, så slår jag!”
Jag får ett slag mot ansiktet, faller till marken med en duns, huvudet värker. Jag grips av panik väl nere på marken, vad ska jag göra? Med ansiktet nedtryckt mot kullerstenarna, sparkarna i magen, undrar jag hur det kommer sluta, jag känner hur ögonen blir trötta, allt blir svart för några sekunder.
Jag får handen om ett järnrör som ligger bredvid mig, vänder mig om, får iväg ett slag mot ansiktet på han som trycker ner mig mot marken. Får nya krafter och ställer mig upp, med järnröret i högsta hugg slår jag till de två AIK-arna som fortfarande står häpna över deras nu avsvimmade kompis.
3 slag, sedan ligger de alla 3 på marken, inga ljud, helt orörliga. Jag känner hur vredet växer inuti mig, fattar ett hårdare grepp om röret, slår och slår. Blodet rinner, jag fortsätter att slå, efter minst 20 slag på de liggande personerna, får jag tillbaka hjärnan, vad har jag gjort?!
Järnröret faller till marken, jag skyndar mig därifrån, efter hundra meters springande, stannar jag. Jag kräks.
Väl hemma i lägenheten, skyndar jag mig in i duschen, tvättar av allt blod, tvättar bort alla tankar.
Vad i helvete har jag gjort?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
